Böcker att diskutera

Det svenska välfärdssamhället blev unikt i världen, skriver de två historikerna Henrik Berggren och Lars Trägårdh i sin bok "Är svensken människa". Om hur denna välfärd byggdes upp och nu rivs ner kan man läsa i Göran Häggs "Välfärdsåren: svensk historia 1945–1986".

I dag tvekar man att framhäva svensk kultur för att inte riskera att förblandas med Sverigedemokraterna. För mig som är uppvuxen i arbetarklassen där antinazismen var självklar känns det där lite löjligt. I min ungdom, under kriget, fanns inga sverigedemokrater. Däremot fanns det moderater (som då hette högern) där de flesta svenska nazister höll till.

Låt oss diskutera den svenska kultur som rådde under välfärdsåren utan att låta oss tystas av några misstänkliggöranden. Material finns i min bok "Bästa Sverige" som getts ut av Folkuniversitetets Akademiska Press. Där rekommenderar jag det 40-tal böcker jag funnit intressantast av det hundratal jag recenserat för Folkbladet i Norrköping.

Min avsikt är att beskriva den svenska kultur som utvecklades under min uppväxt i välfärdsåren. Mot slutet kommer jag in på de kulturer som nu tar upp konkurrens med vår egen. Jag tar risken att diskutera invandringen.

200 miljoner människor lever i dag utanför sina hemländer. Av dem har 5 procent
flytt undan förföljelse eller krig, säger Kristina Mattsson i sin bok "De papperslösa". 95 procent har flyttat för att hitta jobb eller bättre villkor.

Svenska arbetare har aldrig haft svårt att umgås med invandrare. De som är här ska ha samma rättigheter som vi andra. Medborgerliga rättigheter får inte tränga undan mänskliga rättigheter.

Men de som kommer hit måste anpassa sig. Islam har ingenting av värde att tillföra det svenska samhället, säger K-O Arnstberg i sin bok "Svenska Tabun". Det kan man bli förbannad på om man är muslim. I hemlandet kanske man drar kniv, men här bör man vara beredd på att ta debatten. Jovisst har vi något av värde att bidra med, nykterhet till exempel! Eller vad det kan vara.

Vi bör hävda det typiskt svenska, t ex den individuella friheten. Här blev ogifta kvinnor myndiga redan på 1840-talet. Den svenska välfärden blev offentligt finansierad, vilket lade grunden till individuellt oberoende av både familj och välgörenhet. Kampen för full sysselsättning bygger på tanken att varje person, man som kvinna, ska ha makten över sitt eget liv.

Hederskulturer kan vi inte tolerera. Naturligtvis inte hedersmord men heller inte tvångsäktenskap. Den som har fyllt 18 bestämmer över sitt eget liv. Man får inte göra affärer med sina barn som valuta.

Kanske har muslimer svårt att förstå den svenska idén att var och en ska försörja sig själv? Kanske ska försörjningen enligt Koranen vara mannens uppgift? Så att kvinnor inte behöver utbilda sig? I så fall måste vi hävda att denna gamla skrift är föråldrad liksom vår egen Bibel och bör läggas åt sidan.

Skillnaden mellan folkreligioner och universalreligioner som Gro Steinsland skriver om i sin bok "Fornnordisk religion" var något nytt för mig. En folkreligion är tolerant och missionerar inte. En universalreligion tvingas på folk uppifrån och ska tjäna till att säkra de mäktigas makt.

Då kan man förstå varför det krävdes fem månaders lobbyarbete av kringresande imamer från Danmark för att tusentals muslimer skulle protestera mot Jyllands-Postens karikatyrer av Muhammed utan att ha sett bilderna.

I diskussioner med troende bör man hävda att all religion är vidskepelse. Men samtidigt hävda trosfrihet. (Se där en av demokratins paradoxer som vi måste lära oss att leva med!)

Vårt unika välfärdssamhälle håller nu på att monteras ner. Om vi ska kunna försvara det måste vi träffas och diskutera fram kunskaper och krav. Men var? Förr hade vi ett levande föreningsliv. Nu är arbetarrörelsen handlingsförlamad. Några av de författare jag nämnt tror att det fortfarande finns hopp om fackföreningsrörelsen. Själv skulle jag önska att det gick att blåsa liv i ABF.

På 1960-talet och 1970-talet bildade vi fria studiegrupper och tog fram material om marxistisk politik och ekonomi, sånt som varken fanns i skolan eller i studieförbunden. Kanske kommer det att växa fram grupper som vill jobba på det sättet.

I min bok "Bästa Sverige" har jag försökt ge en del material som vi bör diskutera, infödda och invandrare tillsammans.

Tillsammans.

Och vi infödda bör bidra med det bästa vi har – även om vår överhet nu håller på att avskaffa det.