lördag 19 november 2011

Låt oss tala om arbete

Jag såg att vi har sjuhundratusen arbetslösa. Sjuhundratusen av oss uträttar ingenting. Ändå funkar samhället. Det är förvånande. Affärerna är fulla med mat, varuhusen fulla med prylar, vårdcentraler är igång, liksom sjukhus, skolor och daghem. Allt vi behöver finns i överflöd. De sjuhundratusen arbetslösa behövs alltså inte?

Det är väl som det ska. Arbete som förr gjordes för hand görs numera av maskiner. De människor som befrias från arbete kan då ägna sig åt skojigare sysselsättningar, sporta, leka, dansa, måla tavlor, spela musik.

Det skulle de kunna göra om de levde för sin egen skull. Men nu är det så att dagens människor inte lever för sin egen skull utan för att en liten klick herrar ska tjäna pengar på dem. De ska "stå till arbetsmarknadens förfogande". De ska söka jobb – inte för att samhället behöver deras insatser utan för att de, eventuellt, ska kunna göra någon rik herre ännu rikare.

Hur kommer det sig att allt fungerar fast sjuhundratusen medborgare inte gör någon insats? Jo, det funkar för att den som har jobb får slita ut sig genom att göra två eller tre personers arbete för en persons lön. När de två som tidigare var med och delade på jobbet blev "friställda" betydde det att ägaren stal deras löner och lade dessa pengar till sin egen vinst.

Att den som blev kvar på jobbet skulle få tre löner kom aldrig på tal.

Om det behövs ett visst mått av arbete i samhället, bör man väl betrakta dom som drar sig undan och inte vill arbeta som asociala. Fastighetsägarna är ett av de värsta exemplen. De lever på ägande. Bostad måste alla ha. Ägandet av fastigheter ger möjlighet till utpressning.

Ernst Wigforss ville på 1940-talet att hus och mark i städerna skulle ägas av samhället. Det är alltså sånt som sossepolitiker borde jobba för när de vinner nästa val. Är det nån som tror att de kommer att göra det? Jaså inte. Men vänsterpartiet då? Jaså inte det heller. Vad gör vi då? Fråga inte mej, jag är 87 år och har ingen framtid. Ibland känns det skönt. Ibland tänker man: Occupy…!

DÅ skulle man gärna vilja vara med!

1 kommentar:

  1. Jag tycker så väldigt väldigt mycket om din blogg. För några år sedan upptäckte jag att det var du som skrivit min absoluta favoritbok som barn: De hemligas ö. Det gjorde mig glad. Fortsätt skriva!

    SvaraRadera