Juldagsdikt

En gång i tiden tycks jag ha försökt skriva dikter. Bland mina papper hittar jag den här juldagsdikten som är daterad 27 november 1960. Alltså drygt ett halvt århundrade sedan. Nåja, ålder har ingen betydelse för vare sig julen eller litteraturen. Så här får du ett försök till DAGENS DIKT:

Ett barn är fött i denna natt

långt borta i österled

och världen ligger stor och platt

 och stjärnorna blickar ned

Tre skuggor växer långsamt upp

långt borta vid öknens rand

tre konungar – en stillsam grupp

och gåvor de bär i hand

Den ene bådar hungerkval

den andra bär pestens drag

den tredje bär en arsenal

för nästa heliga slag

Och Han som över allting rår

han sitter där trygg i väst

och räknar dagarna som går

och småtrivs som folk gör mest

Och frälsningens falsarium

det vårdar han som en skatt

men till hans kolumbarium

har fötts ett barn i natt.

Under det halva århundrade som gått sen jag skrev det här diktförsöket har jag aldrig använt ordet kolumbarium. Nu blev jag tvungen att googla det. Ordet kommer av latinets columba, duva. På latin betyder kolumbarium alltså duvslag. Hos oss betyder det en sorts gravvalv. Det måste jag väl ha vetat när jag skrev det, då, för 51 år sedan.