tisdag 13 december 2011

Luciamorgon

I dag sjungs det över hela vårt avkristnade land om ett katolskt helgon, den heliga Lucia. Man får kaffe och pepparkakor och får titta på söta flickor och lyssna på mer eller mindre vacker sång. Men vad är det som sjungs?

Vår första luciasång började: "Sankta Lucia, ljusklara hägring" och skrevs av författaren Sigrid Elmblad 1924, två år innan hon dog. Sen kom "Natten går tunga fjät" som Arvid Rosén skrev 1928. Av någon anledning kom förskolläraren Halldis Ljungquist 1958 med "Ute är mörkt och kallt" som visst aldrig slagit igenom.

Den luciatext jag har i huvet är Sigrid Elmblads variant. Det finns ingen kristen vidskepelse i den och knappast något annat heller. Den går så här:

Sankta Lucia, ljusklara hägring,
sprid i vår vinternatt
glans av din fägring.
Kom i din vita skrud
huld med din maning.
Skänk oss du julens brud
julfröjders aning.
Drömmar med vingesus
under oss sia,
Sankta Lucia, Sankta Lucia.

Trollsejd och mörkermakt
ljus du betvingar.
Signade lågors makt
skydd åt oss bringar
Stjärnor som leda oss
vägen att finna
blir dina klara bloss,
fagra prästinna.
Drömmar med vingesus
under oss sia,
Sankta Lucia, Sankta Lucia.

Lucia, den italienska flickan bakom myten, lär ha varit född i Syrakusa år 283. Den dam som kliver in i vårt sovrum skulle alltså vara 1728 år gammal. Ett grinande kranium med tomma ögonhålor, om man rycker bort den vackra ungflicksmasken under stearinljusen. Usch och fy!

Så får man inte tänka. Men hur får man tänka? Ska man alls använda sitt sunda förnuft när man klär ut sina barn och lär dom en konstig rit som ingen vet vad den betyder? Luciafirandet är en tradition som man bör ha respekt för, kanske? Det tycks inte den ständigt respektlöse poeten Ove Klinthäll ha när han sjunger:

Nere i stövelen
i Syrakusa
bodde, för bövelen
med ögon ljusa
hon som blev helgon sen.
Hon stack ut ögonen
på en karl som ville fria –
galna Lucia.

Varför? Jo hon var ann-
satt av hin håle.
Klart hon av rättvisann
brändes på båle.
Klok var hon långtifrån
men man ska vara sån
för att få katolsk gloría.
Ja, som Lucia.

Vi kan aldrig förklara för ungarna varför man firar Lucia. Bäst då att låta det få vara en lek – för leka kan man om vad som helst utan förståndighet och förklaringar.

Och varför ska man lära barnen tänka? Och ifrågasätta? Då blir dom ju bara besvärliga framöver.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar