När jag skrev boken BÄNGBÄNG hade den danska teatergruppen Solevognen just gjort en kupp i julhandeln. De hade upptäckt att expediterna i ett stort varuhus var utklädda till tomtar. Då klädde de själva ut sej till tomtar och gick in och blandade sej med expediterna och började dela ut varor gratis. Det var bara att sno idén:
Lillebror Hägg hade inga pengar och inget att göra. Han gick in på Storvaruhuset. Att titta kostade ju inget. När han kom till leksaksavdelningen böjde sej en tomte över honom och sa:
– Vad vill du ha då, lille vän?
Det var nåt spöklikt över tomtens röst. Den liknade nån av Millas kompisar, men Lillebror kunde inte komma på vilken. Han sa:
– Jag har inga pengar.
– Strunt i det, sa tomten. Till jul ska alla vara glada. Välj vad du vill! Storvaruhuset bjuder!
– Då tar jag den där, sa Lillebror och pekade på en båt av plast med soldater, en färja för landsättning i krig, förmodligen.
Tomten stoppade ner färjan i en påse och klistrade på en bit röd tejp där det stod BETALT.
– Kostar den inget? sa Lillebror.
– Inte i dag, sa tomten. I dag får alla barn julklappar av Storvaruhuset. Firman har ju tjänat miljoner på kunderna. Det är ett slags stöld. Så nu tycker firman att kunderna ska få tillbaka lite av vinsten. Det är ett slags reklam, om du förstår vad jag menar.
Lillebror förstod inte ett skvatt. Men det var han van vid, så det gjorde ingenting. Bäst att smita iväg innan Storvaruhuset ångrade sej.
På leksaksavdelningen hade fyra tomtar jobbat hårt hela dagen. Nu var de plötsligt åtta. En av de gamla tomtarna sa med trött kvinnoröst:
– Va bra att vi har fått förstärkning. Men vad gör ni – tar ni inte betalt?
– Inte av barnen, sa en pigg och ungdomlig tomte. Alla barn får en julklapp gratis. Det är den nya reklamgrejen. Har du inte hört det?
Nu började alla åtta tomtarna dela ut leksaker till barnen. Efter en stund började det se glest ut på hyllorna. Då sa en av de pigga och ungdomliga tomtarna:
– Ja, nu klarar ni väl resten själva. Vi måste gå vidare och hjälpa till vid julpynt vi.
De fyra ungdomliga tomtarna försvann. Kunderna trängde på. Och längst bak kom varuhusets chef med två vakter och ropade:
– Vad försiggår här?
Vakterna banade väg för chefen genom mängden. Rakt fram mot de trötta tomtarna kom han, och han såg inte glad ut.
De fyra pigga tomtarna gick inte alls till julpynt som de sagt. I stället gick två av dem till skjortor och pyjamas, medan de två andra gick till barnkläder.
Vid skjortor och pyjamas stod två trötta tomtar som jobbat hela dagen. En av de pigga tomtarna förklarade för dem:
– Varje kund får en skjorta eller en pyjamas gratis resten av dagen. Det är den nya reklamgrejen. Bra va!
Det tyckte de trötta tomtarna också. De började dela ut tillsammans med de pigga tomtarna. Kunderna upptäckte snart vad som var på gång. Trängseln blev stor, men allt gick ändå lättare än förut.
Likadant blev det vid barnkläder. Och vid skor och vid glas och porslin. Och vid klockor och kameror.
Strax före stängningsdags den där eftermiddagen sprang de pigga tomtarna in på kundtoaletten och tog av sej tomtemaskerna och tomtekläderna. Fyra tomtar gick in och fyra ungdomar kom ut.
Så småningom hittade varuhuschefen fram till klockor och kameror. Där möttes han av upprörda människor som inte hunnit få nåt.
Bland dem fanns Lillebrors storasyster Milla och hennes kompisar Loke och Busse och Lonta.
– Vilken orättvisa! skrek de i mun på varann.
– Är det så här ni behandlar kunderna? ropade Milla.
– Upprörande! sa Loke högt.
Varuhusets chef försökte göra sej hörd:
– Det är ett missförstånd! vrålade han. Nu stänger Storvaruhuset för i dag. Var vänliga och gå er väg!
Vakterna hjälpte till och föste människorna mot dörrarna.
I Slumsta finns fortfarande gamla människor som kan berätta vad som hände i Storvaruhuset den där eftermiddagen för länge sen. Hur vilda vakter slet skorna av dem för att se om de var nya. Och hur de som hade mest otur fick gå hem på bara strumporna i snön.
Men några kan också berätta att de fick ganska fina saker. Det fanns de som fick armbandsklockor som de aldrig vågat drömma om. Andra gick därifrån med tevekameror och skivspelare som höll ända till midsommar året därpå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar