Jag var socialdemokrat så länge sossarna själva var det. Det har jag sagt förut (och snott citatet från komikern Ronny Eriksson). Jag var sosse fram mot slutet av 1960-talet. Sen har jag varit partilös. Nu ser jag plötsligt en möjlighet att bli sosse igen. Om Håkan Juholt efterträds av någon som vågar chansa på att börja om.
För nu har partiet ingenting att förlora!
Sluta söka väljare i medelklassen! Stryk minnet av Ingvar Carlsson och alla dom som sålde sej till näringslivet, la ner s-tidningar och hjälpte överklassen att förstöra arbetarrörelsen. Gå tillbaka till Ernst Wigforss och börja bygget på nytt!
Det verkar som om arbetarrörelsen börjar återupptäcka Wigforss. I går (20 jan) hade LO-tidningen ett helt uppslag om honom. Där kunde man läsa: "Stor förvirring råder om vad rörelsen egentligen vill och hur den förhåller sig till sitt ideologiska arv. I detta läge kan det vara på plats att påminna om Ernst Wigforss." Ja, sannerligen! Det var Wigforss som formulerade grundvalarna för den demokratiska socialismen. Det är hans idéer som Håkan Juholts efterträdare måste ta upp.
Men först bör man kanske rensa i det skräp som sossetopparna senare lämnat efter sig.
Börja med att avskaffa den krossade tomat, som under förfallsperioden kallats partimärke, och återgå till den vackra sosserosen!
Tomaten beställdes hos den spanske designern Javier Mariscal för att beteckna den förnyelse som drev partiet högerut. För mej symboliserar den tron att väljaren är egoistisk och vill tjäna några kronor på lägre skatt.
Vår vackra ros bör symbolisera vissheten att de allra flesta av oss är solidariska och gärna betalar några kronor mer i skatt om de går till ökad välfärd.
Socialdemokratiska värderingar är, som Wigforss en gång sa, enkla och lättbegripliga: Full sysselsättning! Rättvis fördelning! Demokrati i arbetslivet!
Låt mej säga det igen, det kan aldrig upprepas för ofta:
Full sysselsättning betyder att samhället erbjuder jobb när privata företag inte gör det. Den offentliga sektorn ska växa. Där ska ingen slita ut sej och gå in i väggen, där ska det vara arbetsglädje, hygglig lön och tillräckligt med folk.
Rättvis fördelning betyder att ingen ska plågas av ekonomiska bekymmer. Palme sa: Politik är att vilja. Vi säger: Politik är att fördela! Ta pengarna där dom finns! Fördela!
Demokrati i arbetslivet betyder arbetarinflytande i produktionen. Det betyder klasskamp. Mänskligheten kan delas i två klasser: de som vill tjäna på andra och de som vill tjäna varandra.
Ingen ska kunna berika sej på att bara äga men inte arbeta. Till våra värsta snyltare hör fastighetsägarna. Wigforss menade att tomtmark och fastigheter i tätorter skulle ägas av kommunen.
Ej tjäna på andra men tjäna varandra!
De som vill starta företag må försöka. Om de lyckas i konkurrens med sina likar ska de betala skatt. Med högre procent ju mer de tjänar. Progressiv skatt! Det har vi haft förut, det ska vi ha i fortsättningen också.
Så måste vi kolla vad borgarna och högersossarna ställt till med och vrida det rätt igen. Det som avreglerats måste återregleras. Det som privatiserats ska återföras till det allmänna.
Det går inte, kommer högersossarna att säga. Vadå går inte? De borgerliga har gjort ingrepp i välfärden, hur snabbt som helst. Det parti som i min ungdom var mest avskytt bytte namn från höger till moderater och fick det plötsligt att låta som nånting i mitten. Sen började det kalla sej arbetarparti. Det gick snabbt – och inget motstånd mötte de.
Nu ska de möta motstånd.
Ska vi gå baklänges? säger högersossarna i min omgivning. Det går väl inte, vi måste väl framåt. Javisst! Jag har sagt det förut och upprepar det gärna: Framåt mot Wigforss och Per Albin! Det visste Tage Danielsson när han skrev:
Låt borgarna få vad dom tål!
Bak framåt mot nygamla mål!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar