Efter tio års arbete med de historiska berättelserna i Trälarna tyckte jag att jag kunde formulera tre viktiga teorier.
En teori om MÄNNISKAN: Människan är den arbetande varelsen. Den som inte arbetar riskerar att deformeras och bli asocial. Det ser vi ju på dagens storföretagsledare som med sina enorma löner och fallskärmar ställt sej vid sidan av samhället och medmänniskorna. Risken att deformeras löper tyvärr också vanliga människor som får gå arbetslösa för länge.
En teori om HISTORIEN: I min barndoms skola handlade historien om kungar och krig. Men när jag skrev Trälarna hittade jag så småningom den röda tråden. Människans historia handlar i grunden om två saker: producera och fördela! Om produktionen handlar allt arbete. Om fördelningen handlar i grunden alla krig och konflikter. När vi har fått fram ett resultat av arbetet uppstår frågan om hur det ska fördelas. Vi har blivit duktiga på att producera men dåliga på att fördela.
En teori om POLITIKEN: Palme sa: Politik är att vilja. Fel! Bara viljan räcker inte, det vet varje man som nån gång varit impotent. Ingvar Carlsson sa: Politik är att förändra. Fel! Då skulle Margret Thatcher och Carl Bildt vara idealiska politiker. Vi måste säga: Politik är att fördela! Det är vad makthavare i alla tider sysslat med. Fördela! Rättvist eller (som oftast) orättvist.
Den som läser vänsterpressen lär sej snart se att borgarnas snack ibland är helt idiotiskt. Ett nyckelord nuförtiden är valfrihet. Individens valfrihet. Begreppet är ett led i högerns kamp mot kollektivet.
Jag kan bara välja på områden där jag har kunskap eller en bestämd smak. Jag kan välja skor eller skjorta, men hur ska jag kunna välja elström?
Det är meningslöst att snacka om valfrihet där valet är självklart (billigaste elektricitet, billigaste tågresor och fungerande postbefordran) eller där de flesta av oss saknar kunskaper (det mesta från tättmedel och elprylar till datorer och kärnkraft).
På de flesta områden tjänar vi på att samhället – dvs vi själva, kollektivt – anlitar sakkunskap för kvalitetskontroll och konsumentupplysning.
En fråga som borde bli utsatt för forskning är hur vi trixades in i EU. Vägen dit kantades av lögner, svek och manipulationer. SAF och Industriförbundet hade initiativet redan från början och drev politikerna framför sej. Och de hade pengar att slösa på de politiker och debattörer som lät sej köpas. Forska om det!
Och lärarna – hur aningslösa får de vara? Enligt SAF:s egna uppgifter använde 94 procent av alla gymnasielärare i samhällskunskap SAF:s gratismaterial i sin undervisning.
Några av ledarna för stora svenska organisationer satte in all sin kraft på att få in oss i EU. Det var främst Ulf Laurin på Svenska Arbetsgivareföreningen, Bo Dockered på Lantbrukarnas Riksförbund och statsminister Ingvar Carlsson. När de fått in oss i EU lämnade de samtidigt sina poster. Även Ingvar Carlsson.
Inte underligt att folk är kritiska mot arbetarrörelsen. En svidande kritik kom dagsverspoeten Mats Nörklit med i DN strax efter sossarnas segerval:
Hoppet om nåt annat
kvarstår lik förbannat!
Hoppet bör vara att få tillbaka det svenska välfärdssamhället. Det som vi inte får lära oss något om i skolan. Mer därom i nästa avsnitt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar