Här har jag flera gånger klagat på "poeter" som styckar upp ett prosastycke i olika korta rader och kallar det lyrik. Jag är uppfödd med Fröding och Dan Andersson och son till en versmakare som aldrig fuskade med rytm och rim. Själv är jag ingen poet men brukar åtminstone kunna skriva en limerick. Det är ju en fin liten versform som alltid måste ha rytm och rim.
Flera gånger har jag uppmanat mina läsare att skriva en limerick, men det tycks inte vara så många som vågar försöka sej på det. Och ännu färre som tagit fasta på regeln: en femradig skämtvers med tre betonade stavelser samt rim på första, andra och femte raden, och två betonade stavelser och rim på tredje och fjärde raden. Så här:
En snygg feminist ifrån Nizza
vill va jämlik men får ändå vissa
problem varje gång
hon drar ner sin kalsong
och försöker att stå upp och kissa.
Vi kan ta ett exempel ur allt jag samlat på mej. Det är författaren och journalisten Victor Estby som på sin hemsida bjöd på den här:
Två gamlingar uti Herrljunga
har nästan helt slutat att sjunga.
Det är andra tider
och svagare cider
än när de två gamla var unga.
En skribent som har min stora beundran när han skriver prosa är Göran Greider. Men han kallar sej också lyriker och hör då till dom som delar upp ett prosastycke i olika korta rader och kallar det lyrik. Till Viktorias bröllop försökte han skriva en limerick, så här blev det:
En vältränad kille från Gävletrakten
hade framgång i prinsessejakten
Han fick bära Victorias ring
men snart mindes han ingenting:
Var på gymmet har jag lagt den?
Fyra betonade stavelser på första i stället för tre. Och tre betonade stavelser på tredje och fjärde raderna i stället för två – nej det går inte!
Att rimma är inte lätt. Det finns ord som ser ut att rimma men inte gör det. Rimmar hallå på byrå? Visuella rim ska det visst kallas. En som vet att man ska akta sej för sådana är rimkonstens mästare Ove Klinthäll. Han berättar att han en gång skrivit i tidningen Vi om visuella rim och ger några exempel:
Den fula apan såg en japan.
Vi hörde braket från en raket.
Han slutade artikeln i Vi med en vers som gick så här:
Träben, blå viddernas store pirat,
hade hamnat i land, gått på krog och svirat.
Natten igenom hade han vakat
och givetvis druckit sej alldeles plakat.
När solen rann upp hade Träben, guvet,
förfärligt humör och ont i huvet.
Han röt åt sin skeppskatt, en trogen kamrat
som tassade tyst: "Är det du som slamrat!"
Ja, kan man konsten, då kan man också skoja med den! Kan man den inte så kan man ändå försöka. Är man en kändis som Göran Greider får man sin usla limerick publicerad och citerad i en massa tidningar (googla "Greider limerick" så får du se!) Vi andra kan ju alltid bjussa på våra skrivförsök på Facebook eller på våra bloggar. Kom igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar