Ja, så har man genomlidit en omgång Melodifestival igen. Förra lördan var det åtta låtar, och jag minns inte en enda. I går kväll var det åtta låtar igen. Fem av de åtta hade texter på svenska, märkligt nog. Ändå minns jag ingen av dem. Det här är låtar som ska framföras och glömmas.
När jag var tretton år gjorde vi revyer och spelade teater i barnrikehuset på Söder i Stockholm där jag växte upp. 1938 bildade vi en orkester där jag spelade (nåja, försökte spela) gitarr. Så hade vi dragspel och trumpet och några andra instrument. Grabbarna som lärt sej spela i skolorkestern och på frälsis var rätt duktiga.
Två låtar kunde vi. Den ena var Evert Taubes Fritiof och Carmencita, som då var alldeles ny. Den andra var jazzlåten Whispering.
Den första hade Taube sjungit in på grammofon, den spelade mina föräldrar ideligen så den var lätt lära sej. Samborombon, en liten by förutan gata…
Den andra hade ett namn som vi inte ens visste vad det betydde. Den hade också en engelsk text som vi inte heller fick nån mening i. Den svenska texten var så fånig så den vill vi inte sjunga: Rosendekind du hjärtans kääära, vakna ur jungfrudrömmar skääära, ser du din drömprins är dig nääära, lockande dig vandra kärlekens stiiig…
Evert Taubes låt är nu 75 år gammal. Jazzlåten Whispering är ännu äldre. Båda lever vidare och känns i dag lika fräscha som om de vore gjorda i går.
När jag genomlidit Melodifestivalens åtta låtar stänger jag av teven och lägger på en cd-skiva med en samling visor. Det är Ramels Följ mej bortåt vägen, Lasse Dahlqvists Morfar har berättat, Tage Danielssons Ölvisa, Olle Adolphsons Nu är det gott att leva, Torstein Bergmans Samarkand – och några andra.
Och jag undrar vad som skulle hända om den skräniga Melodifestivalen byttes ut mot en Vis-festival, en tävling för levande musik och begripliga texter, låtar som hade en chans att tränga in i lyssnarens minne, låtar som inte var avsedda att glömmas bort dan därpå.
Nog finns det väl begåvningar här i landet.
Släpp fram dem!
Med mina 58 år och med 60-talets oförglömliga musik i ryggsäcken kan jag bara fråga mig: Är det verkligen musik vi hör i Melodifestivalen? Jo, men en mycket fattig sådan. Jag känner till andra unga musiker som skapar och spelar musik med känsla och egensinnighet. Deras musik är skapad av, just det: begåvning!
SvaraRaderaSå visst finns det begåvningar kvar i vårt och andra länder.