Prästerligt

I förrgår skrev jag om yrken man kunde ha valt. När jag kom till präst citerade jag några rimmade rader av poeten Ove Klinthäll. Nu påpekar han att den vers jag citerade är längre, kan sjungas på Guldgrävarsångens melodi, och låter "i herrans namn" sålunda:

En gång i Budapest jag träffade en präst

som fattade att himmelsvägen skulle va en fest

och hans teknik var oförlik (nelig)

Han kunde alla knep, den prästen, han begrep

vad kvinnorna vill ha, och i ett enda ljuvligt svep

så blev jag frälst hur lätt som helst

Ja tänk va bra den prästen va,

han satte på mej, halleluja

Och på en gång, plingeliplong,

föll himlen ner under änglasång.

Jag fick bara med de sista fyra raderna men här har ni nu hela versen. Eftersom Klinthäll är inne på det kristliga skickar han med ett par verser till på temat. Den här ska heta Predikan:

På håll hör jag prästen i radioandakten

predika beskedligt om skönhet och under

Ser han ej hatet och människoslakten,

hör han då inte kanonernas dunder?

Mängder av människor dödas och såras

Tillgång på människo-blodstänk är god,

men prästen han talar så ögonen tåras

om Jesu, Vår frälsares, dyrbara blod!

Och så kommer några rader under rubriken Synoden. Jag blir tvungen att googla det för att få veta att synod betyder sammankomst eller kyrkomöte. Så här skriver Klinthäll om den:

Jag har försökt men jag kan ej förstå mej på synoden,

jag trodde religion var nåt med kärlek, nåd och tro.

Nej, jag kan inte som jag redan sagt förstå mej på den.

Det bleve rätt ändå, va, om den tappade sitt -o-?

Jag tror inte att poeten Ove Klinthäll är riktigt troende. Nej, det är han nog för klok för. Liksom jag – och du – och allt fler i vårt land och vår tid. Gudskelov!