Det var år 1933 som den norske författaren Arnulf Øverland åtalades för att i ett föredrag ha sagt att om människan var skapad till Guds avbild så måste Gud ha könsorgan.
Han berättar om åtalet i en liten pamflett "Kätteriprocessen" som jag med stort nöje nu läser om.
Åtalet väckte uppseende. Folk köade utanför rättssalen. Øverland var kunnig nog för att sopa golvet med både teologer och jurister. Efteråt undrade någon om inte rättegången kunde tas om med hänsyn till alla som inte kommit in.
– Gud är en man, sa Øverland i sitt försvarstal. Vi känner honom från Dorés bildbibel och Michel Angelos fresker. Ansiktet är tydligt men kroppen är täckt av en vid nattskjorta. Om han inte har kropp, består han då bara av ett huvud med skägg och nattskjorta? Men Gud har en son, även om mamman fifflats undan och ersatts med en helig ande.
Religionen har erotiska komponenter, säger Øverland. Medeltiden uppvisar de mest glödande kärleksdikter till "brudgummen" Jesus. Syster Metchild von Magdeburg berättar om hur det gick till när själen kom till Jesus: "Då föll hon på knä och längtade efter att få komma honom nära. Han omfamnade henne med sina gudomliga armar och lade sin faderliga hand på hennes bröst. Och – så hon sen blev kysst!"
– Den paradisiska glädjen tycks ha en viss likhet med den jordiska, anmärker Øverland muntert.
Det som mest förvånar honom är troende människors okunnighet om den enklaste kyrkohistorien. Evangelisternas källmaterial är ytterst tvivelaktigt och dessutom omdiktat. Bergspredikan är ditlagd i efterhand. Ja man vet inte ens om Jesus blev korsfäst eller om han är identisk med rövaren och mördaren Barabbas, han som blev frisläppt!
Under rättegången kom det brev från troende människor. En skrev: "Om ni ser en bil på gatan vet ni att den inte har skapat sig själv." Øverland svarade: "Det är riktigt. Och om jag ser en gud på gatan så vet jag att inte heller han har skapat sig själv."
Till slut kommer han in på vad det hela egentligen handlar om:
– Man ska inte såra andra människors känslor. Nej visst! Om man inte vill betala skatt för att föda fett avlönade präster så sårar man andra människors känslor, nämligen prästernas!
Såvitt jag minns blev Øverland friad. Men 40 år senare blev jag själv portad i det norska kulturlivet för min lilla barnbok Kamrat Jesus. Skönt att leva i ett avkristnad Sverige, tänkte jag då.
Sen dess har något hänt. Nu möter vi både importerade religioner och varianter av vår egen övertro. I regeringen sitter ett kristet parti. Det känns inte behagligt. Själv kan jag inte se något heligare än yttrandefrihet, tankefrihet och fritt konstnärligt skapande.
Nu är det kanske inte så ätt att få tag på Øverlands "Kätteriprocessen". Då kan du ändå ha nöje av en annan hädare, poeten Ove Klinthäll, som här får bidra med
DAGENS DIKT:
På håll hör jag prästen i radioandakten
predika beskedligt om skönhet och under.
Ser han ej hatet och människoslakten,
hör han då inte kanonernas dunder?
Mängder av människor dödas och såras,
tillgång på människo-blodstänk är god.
men prästen han talar så ögonen tåras
om Jesu, Vår Frälsares, dyrbara blod.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar