torsdag 15 mars 2012

En socialistisk barntidning


I en låda med mina föräldrars gamla papper hittar jag fem årgångar (1920–1924) av den socialistiska Barntidningen, "organ för socialdemokratiska ungdomsförbundets barngillen". Den blev efter några år kommunistisk och hade 1924 bytt namn till Den Unge Kamraten.
Mina föräldrar träffades 1920 och jag föddes 1925. Barntidningen kom alltså ut medan de var fästfolk och funderade på om de skulle få råd att sätta mig till världen. Läste de då om barngillena som "hade till uppgift att samla alla arbetarbarn och dra dem bort från de religiösas söndagsskolor och vänja dem vid att samlas i Folkets Hus"? Det får jag aldrig veta.

De var båda socialister av den generation som skulle bygga det unika svenska välfärdssamhället. De kan inte ha ogillat en barntidning med bidrag av Ragnar Jändel, Hjalmar Bergman, Gustav Johansson, Karl-Erik Forsslund, Kata Dahlström, Ture Nerman, Albert Viksten…
De måste ha haft lika stort nöje som jag av Farbror Redaktörns funderingar:
"Läraren sade att det måste finnas både fattiga och rika. Hur skulle de fattiga reda sig om det inte funnes rika som gav dem pengar och arbete? Men en gosse undrade varifrån de rika fått sina pengar. Han kände lust att räcka upp handen och fråga därom, men när han mötte lärarens barska blick svek honom modet. Men en gång, när han blev stor, skulle han också säga vad han tänkte."

Barntidningen hade förslag till undervisning i räkning:
Snickare Karlsson tjänar 8 kr om dagen och gör bord och stolar för 32 kr om dagen. Hur stor del av det han arbetar ihop får han i lön?
Kungahuset kostar 1,5 miljoner pr år att underhålla. En president kan man få för 18 000 kr. Hur många presidenter kan man betala med vad kungahuset kostar pr år?
Svensk Läraretidning reagerade skarpt på vänsterns skrifter som krävde kamp mot reaktionära lärare och reaktionära läroböcker:
"Vidare krävs förbud mot kroppsaga i skolan och studium över klasskampens historia i stället för historien om kejsare och kungar."
Barntidningen rimmade: "Historien, den svenska, som i skolan du pluggar / är en bok där det ljuges för fulla muggar."

Tiden gick. 1932 kom mina föräldrars parti sossarna till makten. Samma år började jag i skolan. Där satt en from fröken och pluggade i oss psalmverser och biblisk historia. Ännu tjugo år senare hade min lillebrors skola ordningsregler som började med: "Elev vinnlägge sig om gudfruktighet".
Folkskolans Barntidning ville lära ut förnöjsamhet. I nr 11/1922 skrev den till barnen: "Det är en lycka, då man har allt vad man önskar, men det är större lycka att icke önska sig mer än man har." Det citerades av Barntidningen under rubriken Ett dumt tänkespråk.

Skolan har vi grovt försummat. Förbud mot kroppsaga har vi uppnått, men till klasskampens och arbetarrörelsens historia tycks det ännu vara långt. Och hur krilleundervisningen borde se ut visste Barntidningen redan innan jag föddes:
Lärarinnan: Har Jesus inga lärungar i Sverige?
Olle: Jodå! Dom kallas socialister.  

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar