onsdag 21 mars 2012

Se upp med Näringslivet i skolan!


Man behöver inte älska barn för att skriva barnböcker. Det gör ju definitivt inte Svenskt Näringsliv, som nu i ett halvt århundrade arbetat på att fördärva det samhälle våra barn ska växa upp i. För en tid sedan läste jag att Näringslivet gett ut en bok för ungar på låg- och mellanstadiet. Den hette Miljö – så funkar det och skulle delas ut gratis. Eftersom man kan befara att aningslösa lärare tar emot sånt med tacksamhet bör vi sätta in det i sitt historiska sammanhang.
Svenskt Näringsliv, som förr hette SAF, tog i slutet av 1960-talet upp kampen mot vänstervridningen, alltså sånt som progressiva musikgrupper och Hasse&Tages Svenska Ord.

SAF hade en skicklig propagandist som hette Sture Eskilsson. Han lade upp en plan.
Vi skulle alla förvandlas från medborgare till kunder. Vi skulle lära oss tänka ekonomiskt i stället för socialt. Lösa våra problem enskilt i stället för kollektivt (det som nu kallas valfrihet). Facket skulle försvagas. Makt skulle föras över från de folkvalda till "marknaden", dvs storföretagen. Och Sverige skulle in i EU.
SAF satsade miljoner på att påverka lärare, journalister, kulturarbetare och politiker. Ett av de första projekten blev en bok att delas ut gratis i skolorna. Den hette Välfärd och visade vart vår leende kapitalism skulle föra oss. Det fanns ett tidsschema: År 1985 finns inga miljöproblem längre. År 1990 är ulandsproblemen lösta. År 1995 kontrollerar vi väderleken. År 2000 gör robotar alla tråkiga jobb.

Sen kom Näringslivet med nya kunskaper. I boken Miljö – så funkar det kunde barnen och deras lärare inhämta att Sverige inte bidrar särskilt mycket till växthuseffekten (trots att en tredjedel av vår energi fortfarande kommer från olja) och att kärnkraften är en ren energikälla (trots att avfallet kommer att plåga våra efterlevande lika lång tid som människan funnits på jorden).
SAF och Svenskt Näringsliv har nu i snart ett halvt århundrade arbetat på att förvandla vårt folkhem till ett krishem där det ska sparas på vanligt folk och ösas pengar över de redan rika. Hur de lyckats få folkrörelsernas ledare med på detta – och vad det kostat – bör bli ett spännande område för unga forskare att sätta tänderna i.

Man kan befara att förstörelsearbetet fortsätter i det borgerliga kulturarbetet. Redan i det konservativa idéorganet Svensk Tidskrift nr 8-9 1991 konstaterade chefredaktören Margaretha af Ugglas att högern vunnit kampen om språk och verklighetsbeskrivning. Utom i ett avseende, skrev hon, dagspressens kultursidor var fortfarande vänstervridna. "Det måste bli ett slut på detta." Och ledarartikeln slutade: "Därför måste det stå som en första punkt på högerns prioriteringar: Erövra kulturen."
Det har gått långt nu. Dagstidningarnas kultursidor är sedan länge avväpnade. Sveriges Radio hamnade i händerna på gamle Timbrochefen och politiske redaktören på Svenska Dagbladet Mats Svegfors.

Kulturarbetarna var de som längst stod emot högervridningen. Kanske är det vi som ska ta upp stridsropet: Erövra kulturen! Vilka får vi med oss? Lärarna kan ju börja med att vägra ta emot gratismaterial från skumma givare.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar