Här kommer lite fräck reklam

För en tid sedan fick jag lust att skriva en roman om framtiden.

I en framtida skola sitter läraren och berättar för barnen hur det var förr. Kan ni tänka er, det fanns olikheter, det fanns fattiga och rika, det fanns människor som knappt hade råd att äta och som blev utkastade på gatan om de inte kunde betala till andra som sa att de ägde husen.   

– Nä? sa barnen. Va läskigt!

– Jo, sa läraren. Det fanns dom som inte arbetade utan levde på att äga. Man kunde äga hus eller företag eller stora förmögenheter. Då kallades det att man var rik. Och de rikas barn behövde inte lära sej arbeta, de bara ärvde föräldrarnas rikedom och kunde sen tvinga andra människor att arbeta åt dom eller ge dom halva sin inkomst för att få bo i hus som de påstod att de ägde.

– Ägde och ägde! sa ett barn. Vad betyder ägde?

Här går en hel lektion åt för att förklara fenomenet ägande. Sen går en lektion åt till att förklara det där med arv. Hela samhällsklasser levde på arv. Intelligenta föräldrar kunde lämna sin rikedom till imbecilla barn som sen fick makt över människor som arbetade i företagen eller bodde i husen som dessa barn blivit ägare till.

När eleverna fått höra så otroliga saker var deras nyfikenhet väckt. Begreppet klassamhälle tog en lektion i anspråk. Det fanns en tid när samhället inte styrdes av de klokaste utan av en pratsam grupp som kallades politiker, en grupp som ljög och bedrog och skodde sig själva och inte hade en aning om hur vanliga människor hade det. Deras barn gick in i deras partier och ärvde sedan deras positioner.

– Partier? sa barnen. Va konstiga ord dom hade förr!

– Ett parti, sa läraren, det var från början en grupp med gemensamma intressen. Det fanns arbetarparti för arbetare och bondeparti för bönder. Sen blev partierna bara något som politiker kunde berika sej på.

Det fanns mer för läraren att berätta om förrivärlden, men här la jag av. Jag la idén åt sidan och trodde att boken inte skulle bli skriven. Men det blev den. Och nu har den kommit från tryckeriet. Tusen år efteråt (Murbruk förlag).

Jag har nämnt den förut. Nu gör jag det igen. Gör reklam: Tusen år efteråt. Min nya och kanske sista bok, gör jag reklam för. Får man det? Javisst får man det, för på en sån här blogg får man skriva vad som helst. Till exempel att min senaste och kanske sista bok heter Tusen år efteråt. Jag hoppas att du snart kan hitta den på ditt bibliotek.