Sägner är ofta erotiska

En sägen är en kort och märklig berättelse som framförs muntligt med trovärdiga detaljer och välkänd miljö. Den skiljer sig från sagan med anspråk på att vara sann. Detta säger Ebbe Schön i Svenska sägner (Bilda förlag), en bok som jag vill rekommendera i dag.

Sägner berättas om både övernaturliga väsen och personer som faktiskt existerat. Överklassen får sällan beröm i en sägen. Den heliga Birgitta blir elak och hämndlysten. Drottning Kristina är en ouppfostrad och erotiskt sinnad slyna som örfilar upp unga pojkar som inte vill ligga med henne.

Populära sägenfigurer är gårdstomten, skogsrået och sjörået, vittror, troll och spöken. Sägner har berättats sedan forntiden. Hur länge de haft erotiska inslag vet man inte, kanske kom det med kristendomens sexfientlighet.

Sägner har färgats av berättarnas önskningar. Vitterkvinnor och skogsrån tycker om att förföra män. Maror kom till ensamma män om natten.

De första inbyggarna i Sverige var jättar. En tjärade sin hustru mellan benen. Strax därefter såg han att den andre hade tjära på ”makapären” och då dränkte han honom. Trollen var också erotiskt lagda. Ett tog en mans skepnad och gick in till hans hustru och gjorde henne med barn.

Boken är rikt illustrerad med helsidesbilder i färg av Bengt Arne Runnerström. Den nakna maran rider en man i sängen. En gumma jagas av benrangel ut ur kyrkan när hon råkat komma på de dödas julotta. Pojkar upptäcker att några tanter har svans i daladansen. Bilderna ger boken ett högt konstnärligt värde.

Det är mycket märkligt som våra förfäder har trott på. Men ur är det i dag? Hur kloka har vi blivit? Varje morgon när jag knäpper på radion möts jag av vidskepelse kallad morgonandakt. Och jag själv – varför kommer jag på mig med att säga tvi-tvi-tvi varje gång en svart katt springer över vägen framför bilen?