tisdag 17 april 2012

Visst liknar jag min katt


Vi har katt, Inga och jag. Den är svart och heter Nippran. När hon ligger och sover mellan oss slår det mej hur hon liknar oss människor. Byggd efter exakt samma system. Två ögon, två öron, fyra extremiteter. Maten in där fram och ut där bak. Lätt att känna smärta. När hon klöser mej svär jag, när jag trampar henne på svansen skriker hon.

Vad är egentligen skillnaden mellan människa och djur? Vi har kroppsliga likheter med katten men är ännu mera lika aporna, som vi ju ska ju härstamma från. Något som inspirerat författare.
1912 kom berättelsen om Tarzan som var uppfostrad av apor (men ändå bar höftskynke åtminstone på film!) 1917 skrev Kafka en novell om en chimpans som bestämde sig för att bli människa. 1933 kom första filmen om King Kong.
På 1950-talet fick chimpansen Congo måla tavlor som uppmärksammades på konstmarknaden. Effektfullt placerade streck och plumpar. Var det slump eller visste Congo vad han ville åstadkomma?

Den kanske viktigaste skillnaden mellan djur och människa är, tror jag, den muskel i handen som gör att vi kan sätta tummen mot de andra fingertopparna ­– förutsättningen för hela vår tekniska utveckling! Det kan inte aporna som griper med hela handen. Och inte heller katten som har sina klor om vapen.
En annan skillnad mellan djur och människa är språket. Djur kan ge ifrån sig känslomässiga utrop för skräck, avsky, förvåning eller välbefinnande. Alltid i nuet. Men endast människan kan tala. Om det som är, det som varit och det som komma skall – och även om sin egen död.

I det sociala livet har människor och apor likheter. Våra liv kretsar kring släktskap, vänskap, status och sex.
Det här med sex är intressant. Apor har ingen kultur som lägger band på deras naturliga driftsliv. Apornas sexliv är en uppskattad attraktion i varje zoo.
Centralafrikas bonoboer, de som förr kallades dvärgchimpanser, löser konflikter med hjälp av sex. I stället för att gräla om maten smeker de varandra på könsorganen, inte sällan tills de får utlösning, sen kan de i lugn och ro dela på det som finns. Både hanar och honor masturberar gärna.

Vissa forskningsresultat har tagits emot med motvilja av pryda amerikaner. Europeiska resenärer har sen 1200-talet samlat kunskaper om våra släktingar bland djuren. En som skrivit om detta med imponerande kunskap är Nils Uddenberg i boken Gränsvarelser (Natur & Kultur). Lärt, lättläst och roande! 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar