14 maj – en dag att minnas

I dag för 53 år sedan offrade en man sin karriär för att rädda min och miljoner andra svenskars trygghet på ålderdomen. Han hette Ture Königson och var riksdagsman för folkpartiet.

I Sverige rasade striden om välfärden. Sossarna och centern stod mot folkpartiet och moderaterna som då hette högern.

Årtalet var 1959 och den 14 maj skulle riksdagen rösta om ATP. Ställningen var 115 för och 115 emot. Den 49-årige verkstadsarbetaren Königson kunde inte rösta nej till en allmän tilläggspension åt arbetare och la därför ner sin röst. ATP gick igenom med en enda rösts övervikt.

Sossarnas och centerns ställning stärktes och välfärdsbygget kunde fortsätta. Men Königsons politiska karriär var slut. Han förtjänar att bli ihågkommen som en hjälte i klasskampen.

Nu har centern bytt sida och är med om att rasera den välfärd som gjorde Sverige till väldens bästa land att leva i.

Om klasskamp talas det inte längre. Skolan håller våra barn i okunnighet om arbetarklassens kamp och historia.

Säg "sjätte november" till en svensk lärare. Han kommer ofelbart at tänka på 6 november 1632 när Gustav II Adolf dog i Lützens dimmor. Han tänker inte på 6 november 1881 då August Palm höll sitt första tal i Sverige och inledde kampen för svensk demokrati.

Och den 14 maj? Kanske talar några svensklärare om att Strindberg dog i dag för hundra år sedan. Men knappast någon nämner att det i dag är 81 år sen svenska arbetare sköts i Ådalen. Och över segern i ATP-striden hålls knappast några minnestal.

Vi har aldrig fått lära oss att vara stolta över den unika svenska välfärden. Därför är vi dåligt förberedda på att försvara den.