Skriv deckare – bli miljonär!

Poeten Ove Klinthäll skriver om en av världens mest lästa böcker, Robinson Crusoe, så här:

Man säger om Robinson Crusoe

att han var så duktig och fyndig.

Egentligen var han en busoe

och ganska förråad och syndig.

Han gjorde då inte det rätta,

han tog sig en slav, som bekant.

Det enda som ursäktar detta

det är att det inte är sant.

Ja, vad är sant och inte sant i litteraturen? När jag skriver en berättelse – även en helt och hållet påhittad – försöker jag ju alltid säga en sanning. En av mina mest lästa böcker, De hemligas ö, utgår från att man måste sätta flera människor på en obebodd ö för att kunna visa min sanning: Att lösningen på människornas problem är socialism.

Jag tror att varje ambitiös författare har en sanning att förmedla – och sedan väljer den påhittade berättelsen som medel och metod.

Men – man kan ju ha en annan ambition också: att tjäna pengar! Då ska man skriva deckare. Nordens mest framgångsrika författare är norrmannen Jo Nesbø. Utgiven i 40 länder, såld i över 850 000 exemplar enbart i Sverige. Mångmiljonär på skrivandet.

Jag skulle också vilja bli miljonär. Kan jag lära mej skriva deckare? Hur gör en sån som Jo Nesbø?

Det första som händer måste vara att han hamnar i sidnöd. Hur ska han kunna fylla flera hundra sidor som förlaget måste ha för att kunna ta flera hundra kronor för boken?

I sin bok Huvudjägarna låter Nesbø sextio sidor gå utan att något särskilt händer. Man lär känna några personer och får inblick i några miljöer. Resten av boken är fylld av gräsligheter, den ena värre än den andra. Det är avslitna armar och trasiga ansikten, mordförsök, lite knull, flykt och gömställe genom hålet ner i skiten på ett utedass, mera knull, skottlossning, otroheter och hundbett. Allt inbakat i en roman som faktiskt är välskriven, lättläst och underhållande.

Receptet verkar enkelt: Hitta på en huvudperson, gärna med ett yrke och i en miljö som du känner till eller kan göra trovärdig. Hitta på några bipersoner, gärna ett par av det motsatta könet. Sätt sen gång din mest morbida fantasi och fyll några hundra sidor med så många otäckheter du kan komma på…

Det enda som ursäktar detta

det är att det inte är sant.

Receptet är enkelt, ändå kan jag inte följa det. Jag kan inte skriva deckare. Jag kan inte skriva utan nåt slags pekpinne. Det är en brist på begåvning som jag måste acceptera att leva med.