Ett har vi gemensamt – vi kan lida!

Jag är en stockholmare som flyttat ut på landet. I min barndoms Stockholm bodde jag i barnrikehus och var omgiven av hundratals ungar. Här bor jag i ett torp på landet och är omgiven av tusentals levande varelser, vissa mycket små.

Om jag lägger mej i gräset får jag sällskap med insekter som vill äta på mej. Sätter jag mej i skuggan med en bok kommer myggor och vill suga mitt blod. På stigen till utedasset försöker jag undvika att trampa på skalbaggar eller nån snigel. Tar jag bilen till ICA-butiken undviker jag att köra på ekorrar och grannens katt men undrar hur många myror jag tar livet av under hjulens grusknastrande däck.

Några av våra medvarelser är oerhört små. Sitter jag och läser i solen kan det komma krypande över boksidan en liten krabat mindre än ett knappnålshuvud. Som väl ändå måste vara byggd som alla vi andra med syn, nervsystem, matsmältning och rörelseorgan.

Om jag vore utomjording och studerade livet på vår planet, skulle jag finna en genomgående princip för jordiska varelser: maten in där fram och ut där bak, tarmkanaler i mitten, muskler i extremiteterna och medvetande i en hjärna högst upp.

Fast medvetande – hur är det med det? Den engelske filosofen Jeremy Bentham (1748–1832) lär sa sagt om djuren: "Fråga inte: Kan de resonera? Och inte heller: Kan de prata? Utan: Kan de lida?"

Där har vi det! Vi skiljer oss i intelligens och förmåga att förstå och uttrycka oss. Men ett har vi gemensamt: Vi kan lida!

Flugan som inte dött under min flugsmälla utan blivit skadad och kravlar in och försöker gömma sej bland mina papper – det syns att den lider, därför letar jag reda på den och slår ihjäl den. Den lilla fjärilen som hamnat i vattenhinken och ligger och sprattlar på ytan – den är alldeles tydligt förskräckt och rädd för att dö, därför lyfter jag upp den på fingret och blåser iväg den över gräsmattan.

Flugan och fjärilen kan förmodligen inte resonera, men ett har de gemensamt med alla oss andra: de kan lida!

Nu vet jag det. Därför kan jag inte jaga. Jag kan inte tänka mej att döda en älg eller ett rådjur. Jag kan inte ens fiska.

Då är det ju tur att andra kan det, så jag får nånting i magen!