Leva på andra – bli direktör?

Låt oss säga att du gör en liten upptäckt. Du upptäcker att om man blandar en liter vatten med en deciliter ättika så får man ett utmärkt fönsterputsmedel. Vad gör du då? Du kan berätta det för dina vänner. Du kan skriva om det så att många får glädje av det.

Men du kan också tiga med det. Du kan starta tillverkning, hälla vatten och ättika på flaskor och hitta på ett namn. Du kallar vätskan för FLINK. Du hittar på lite slagkraftig reklam: FLINK ger en klarare syn på världen! Vill du se bättre ut, använd FLINK!

Därmed har du gett din upptäckt en magisk form. Du har dolt den för oss och börjat utnyttja vår okunnighet för att tjäna pengar.

Därmed har du valt livsstil. Du har valt att inte ställa din förmåga i mänsklighetens tjänst. Du har valt att utnyttja människorna och locka dem att arbeta en halvtimme i månaden för din räkning, den tid det tar att tjäna ihop till en flaska FLINK.

Du har blivit fri företagare. Utan att vara yrkesutbildad.

För några år sedan ville en dam i min hemstad starta ett privat daghem. Så gulligt! tänkte jag. Så fint med folk som gillar att jobba med barn! Men så ville hon starta ett dagis till, och ett till. Hon ville inte jobba med barn, hon ville tjäna pengar på att andra jobbade med barn.

Hon ville bli direktör. Det kan man bli utan yrkeskunskaper.

Sverige behöver sjuhundratusen nya jobb. I borgarpressen läser man att vi därför behöver en massa nya företag.  

Man kan fråga vad de nya företagen ska tillverka åt oss. Vi saknar ju inte prylar. Vi behöver inga nya företag för att täcka behov. De enda som behöver nya företag är de som vill tjäna pengar på dom.

Vad vi andra behöver är sånt som ryms inom den skattefinansierade gemensamma sektorn. Och så skulle vi behöva en socialistisk press, en socialistisk lärarkår och en socialistisk regering.

Låt oss inte ge upp. Vi är på väg åt det hållet, något annat är inte möjligt. Det går långsamt, men det går! Så vad du gör – bli inte direktör!