Låta arbetare styra landet?

Det kanske låter konstigt, men bland mina vänsterblaskor hör numera Svenska Dagbladet till de främsta. Jag prenumererar inte på den, det har jag inte råd med, men jag knycker den i ICA-butiken bland gårdagens osålda blaskor som ska kastas bort.

Den 7 juli skrev SvD om socialdemokratiska ex-ministrar som övergett politiken och gått till Näringslivet. 13 av Göran Perssons statsråd sitter numera i bolagsstyrelser eller driver egna företag. Bara sex är i offentlig tjänst.

Förre ministern Thomas Östros blir vd med ansvar för Bankföreningen, en intresseorganisation för Sveriges storbanker och kreditinstitut.

Erik Åsbrink, Pär Nuder, Björn Rosengren, Pierre Schori, Laila Freivalds, Ines Uusmann och Göran Persson själv hör till dom som sålt sina kunskaper från politiken till Näringslivet. Vad får de då för sin vilja att hjälpa bankdirektörer och riskkapitalister?

Det enkla svaret är: pengar!

Daniel Suhonen, chefredaktör för tidskriften Tiden, efterlyser etiska regler för partiet och den offentliga sektorn.

Jag tror man borde sänka lönerna för s-politiker till vanliga arbetares lönenivå. Man skulle då få politiker med ideal och övertygelse, inte med vana att vara högavlönade och vilja tjäna mer pengar.

Ideal och politisk övertygelse, är det något som inte längre finns? Då får vi väl konstatera att det fortfarande finns arbetare. Rekrytera då s-politiker bland dem! För begränsad period, så att de sen kommer tillbaka till jobbet och får stå till svars inför sina jobbarkompisar.

Vilka fantasier! Att landet skulle styras av arbetare. Att politik skulle vara något för vanligt folk. Nä… jag borde väl skämmas för att tänka en så omöjlig tanke.