Att skriva om namngivna personer

Det har diskuterats om det är lämpligt att plocka in levande personer i påhittade berättelser. I Carina Rydbergs självbiografiska roman "Den högsta kasten" möter vi inte bara henne själv utan även en rad namngivna personer. Det är ingenting nytt. I Mats Olssons bok "De ensamma pojkarna" finns en elak beskrivning av Cornelis och Jan Guillous böcker innehåller många personreferenser.

Då kan man fråga sej om det är lovligt att behandla påhittade personer på samma sätt. Poeten Ove Klinthäll har tillåtit sej att plocka in välkända diktade figurer i dessa galna verser:

Och Petter Jönsson och Calle Schewen och Bellman

de for till Karlstad och Gustaf Fröding, en snäll man.

Till dessa fogades också Lagerlöf, Selman.

Tillsammans for dom till restaurangen vid Hjälmarn.

       Och deras samtal var litterärt intressanta.

       "Jag vill ha lättöl", sa Selma. "Jag vill ha Fanta",

       sa Petter Jönsson, som hade börjat att banta

       i Staterna. Han fick Fanta Light, kan man anta.

Men Gustaf Fröding och Bellman och Calle Schewen,

dom satt och sörplade i sej soppa med sleven.

När dom var mätta slog CM Bellman på TV:n,

men dom fick nog och for hem till Karlstad i PV:n.

       Och Bellman tyckte det var en dötråkig hippa.

       Han sa till Selma: "Vi kan åtminstone pippa?"

       Men Selma hävdade att hon helst ville slippa,

       då blev han ställd, för han hade hört hon var strippa.

Men hela påhittet var kaotiskt, det var det,

det tyckte alla, fast det var ingen som sa det.

Men illa opp tycktes särskilt Fröding dock ta det,

fick depressioner, och det är tråkigt att ha det.

       Men sisådär kan det alltså bli här i livet,

       det har vi hört om och det finns också beskrivet.

       Ibland kan varandet kännas sargat och rivet,

       men det kan inte va skojigt jämt, det är givet.

Nej, men det blir det ofta när Ove skriver. Frågan är nu hur diskussionen kommer att löpa. De här omskrivna personerna kan inte protestera, eftersom de inte existerar. Deras upphovsmän kan inte heller ta illa vid sej, eftersom de är döda. Möjligen kan det finnas litterära sällskap som kan ha åsikter, men de bör väl snarast vara glada åt att deras figurer inte är bortglömda…