måndag 27 augusti 2012

Flickmördaren på Lillgatan




I går skrev jag om deckare. Svenska deckare är lönsamma på den internationella marknaden. Jag borde skriva såna förstås. Men för att bli lönsam för förlagen bör en deckare vara minst fyrahundra sidor. Jag är alldeles för slö för att åta mej nåt sånt. För mej skulle det räcka med en enda sida. Såhär till exempel:

Flickmördaren på Lillgatan
En seriemördare hade börjat härja i den lilla staden. Han slog till på natten. När en flicka ensam lämnade Danshaket, kom hon aldrig fram till upplysta gator utan hittades morgonen därpå våldtagen och strypt i mörkret på Lillgatan.
Den allvarlige polismannen Valter sa till sina kolleger:
­– Vi måste sätta fast den här galningen!
– Jag ska hjälpa till, sa den unga kvinnliga polisen Ulla. Jag går in i mörkret på Lillgatan och du följer efter på lite avstånd, och så tar vi honom.
De bestämde att göra så. Innan de skildes i kvällsmörkret sa Valter:
– Är du säker på att du vågar det här nu?
– Med dej vågar jag vad som helst, svarade hon tillgivet.
Det var det sista hon sa i livet. Hon blev hans sjunde offer. Och hans sista.
 Att han åkte fast berodde på att Ulla skrek så högt att den döva portvaktskäringen Helga Svensson hörde det och kunde kika ut bakom rullgardinen och se vem gärningsmannen var.

Nu skulle jag naturligtvis kunna bygga ut den här berättelsen. Först ge den lilla staden en detaljrik miljöskildring. Sen hitta på sidohandlingar, t ex kärlekshistorier från Danshaket. Där kan jag hämta hur många människor som helst och göra lite porr och ingående personskildringar för var och en. Och den gamla portvaktskäringen har ju ett långt liv bakom sej som man kan berätta om. Några av de andra kan göras lite skumma så att de kan bli misstänkta. Och så en massa prat, dialoger kan man alltid dryga ut en berättelse med om man kommer i sidnöd.

Ja, du ser att jag vet hur jag skulle kunna göra för att bli rik som Camilla Läckberg. Jag är ju en erfaren berättare. Men jag är också slö och bekväm. Och alltför gammal med ryggont för att sitta i timmar vid datorn. Så det får väl vara.        



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar