Vem doktorerar på Ingvar Carlsson?

Snart är vi väl inte många kvar som minns den vackra rosen som förr var sossarnas partimärke men som Ingvar Carlsson ersatte med den fula blaffa som liknar en krossad tomat.

Ingvar Carlsson verksamhet borde undersökas eller helst bli föremål för en doktorsavhandling.

Sedan han efter Palmemordet satte igång med att genomföra Näringslivets hela önskelista, som jag antydde i går, ersatte han sosserosen med en spansk krumelur som kostade en halv miljon och som ingen kan se vad den ska föreställa.

Varför blev den spansk, till att börja med? Varför lades inte uppdraget ut till svenska konstnärer, som sannerligen behöver både uppmuntran och inkomster?

Jo, då kunde det ha blivit uppmärksammat och vållat protester och diskussion bland gräsrötterna. Något som partiledningen tycker mycket illa om.

Ingvar Carlsson och hans vänner tog till vana att kuppa igenom viktiga beslut utan att fråga efter vad medlemmarna tyckte. Så varför skulle de inte kuppa igenom en ny partisymbol?

Det var en viktig sak. Det skulle bekräfta den förvandling som smugits på oss och berövat oss både parti och traditioner.

Den spanska blaffan symboliserar inte en levande folkrörelse. Den symboliserar rörelsens förvandling från en folklig kamporganisation till ett toppstyrt, ideologilöst medlöparparti som gav ett gäng yrkespolitiker makt och god försörjning men lämnade oss andra utanför.

Mot den bakgrunden framstår femhundratusen kronor till den stenrike spanske formgivaren Javier Mariscal som en bagatell. En partiledning som kunde förskingra rörelsens ideologiska arv kan naturligtvis också förskingra rörelsens pengar.