Till er som har framtiden för er

I september varslades 7300 personer i Sverige om uppsägning. Förtagen vill spara och det gör man genom att avskeda arbetare, dvs stjäla deras löner och lägga pengarna till företagarnas vinst.

7300 personer blir arbetslösa, men i välfärdslandet Sverige är det inte meningen att de ska svälta ihjäl. Hur ska de då försörjas? Det bryr sej inte företagarna om. Deras vinster har ökat. Tillvaron har blivit bättre för dem.

Överklassen har fått det bättre. Underklassen har fått det sämre.

Om man vill försöka vända på steken och tänka sej en modell där underklassen, dvs vanligt folk, fick det bättre, då stöter man på svårigheter.

Först måste man ge sej på begreppet sparande. Det lanserades 1976 av Gösta Bohman och trummades in i oss av lydiga massmedia. Välfärden kostar. Vi har inte råd. Alla måste spara. Sparandet räknas alltid i pengar. Det man sparar in på de fattiga tillfaller de rika.

Bort med pengarna! Det ska inte vara så att ett fåtal får slita ut dej för att öka de rikas rikedom medan andra får dra sej fram på svältgränsen. Välfärden ska mätas i hälsa, välstånd och trivsel!

Vi ska alla dela på de jobb som måste göras. Sex timmars arbetsdag, eller fyra timmars arbetsdag. Dubbel eller tredubbel bemanning i vårdyrken, undervisning och kommunikationer. Inga ensamjobb, alltid minst två. Inga slitjobb åt privata profitörer.

Finns det inget parti som driver dessa självklara krav på välfärd för vanligt folk, så får ni väl bilda ett. Ni som har framtiden för er. När min generation bara har att erkänna att vi misslyckats.