Vad kostar en statsminister?

På sin nya skiva "Rent förbannat" sjunger Ulf Lundell:

De säger att folket bygger landet

men jag vet inte längre om det kan va sant

Jag kände mej som hemma här en gång

Nu verkar nästan ingenting bekant

Så känner jag det också. Jag växte upp medan sossarna byggde välfärden. Nu är partiet korrumperat.  I Flamman skriver Ann Charlott Altstadt om "socialdemokraternas horeri – att mot betalning högervrida partiet och Sverige".

Mot betalning? Ja. I december 2011 avslöjade Aftonbladet att sossar som exempelvis Niklas Nordström och Carl Melin via pr-byrån Prime fått näringslivspengar för att jobba för att sossarna skulle bryta med Vänsterpartiet.

I s-tidskriften Tiden skriver Daniel Suhonen och Felix Antman om hur den politiska och ekonomiska eliten smälter samman.

 Om ett parti står i vägen för Näringslivets intressen måste inte partiet längre förlora val, det måste förändra sin politik!

Det är bra att tidskrifter som Tiden påpekar att sossar fått betalt för att gå Näringslivets ärenden. Men det största sveket och den värsta skandalen tiger både de och alla andra medier om.

Det var när vi 1994 skulle rösta om Sveriges eventuella inträde i EU. Då Ingvar Carlsson som 1990 sagt nej plötsligt blev den mest aggressiva förespråkaren i radio och TV och helsidesannonser i pressen. Annonserna måste ha kostat miljoner. Vad kostade Ingvar Carlsson?

Han kan tidigare ha varit köpt, eftersom han redan från 1986 efter Palmes död genomförde det mesta på Näringslivets önskelista. Men nu – om ni gräver fram hans framträdanden före EU-valet 1994 – så ser ni tydligt hur han anstränger sej för att göra skäl för pengarna.

Hur mycket pengar? Borgerliga journalister har kanske inget intresse av den frågan, men för Daniel Suhonen och Tiden borde den vara något att undersöka.