Frihet låter bra. Skönt att bli friställd?

I går kunde vi tack vare Gittan Måhl ta upp en diskussion om ord som smakar illa (neger och zigenare t ex) och omskrivningar med finare beteckningar som ska dölja förtryck och elände.

Lars Westman erinrar om att städerska har blivit lokalvårdare och kalhygge fått bli föryngringsyta. I USA har nigger dålig klang, säger han, men på Kuba liksom i Brasilien kallas neger för negro och det är inte nedsättande.

I en deckare som heter Spionen skojar författaren Jan Mårtenson med förskönande omskrivningar. Hans städerska blir hygientekniker. Skolk får bli spontan frånvaro, den som är fattig har negativ nettoförmögenhet eller är ekonomiskt underpriviligierad. Den som Försäkringskassan ställt på bar backe är avaktualiserad från bidrag.

Att folkets fiender försöker dölja sina fula gärningar bakom vackra ord är inget nytt. Det mest kända är att avskedad blev friställd, något som aldrig funkade eftersom arbetslösa vägrar att njuta av sin frihet.

Det mest effektiva ingreppet i språket gjorde SAF 1990 då de ändrade arbetare till medarbetare och fick alla medier att godta det. Därmed var arbetarrörelsen avväpnad eftersom man inte kan tänka sej en kämpande medarbetarrörelse och ingen anställer en motarbetare.  

Näringslivets Sture Eskilsson kallar sin propaganda för information och privatisering ger valfrihet.

Förskönande omskrivningar alltså – kom gärna med flera exempel så vi lär oss hur de som behärskar medierna använder sin makt!