torsdag 3 januari 2013

Visa från välfärden



Eftersom jag inte fått några verser på det nya året från Ove Klinthäll, får jag ta en av mina egna sångtexter att pröva ert tålamod med. Jag har gjort en snygg melodi också, men den hörs ju inte här. Låten heter VISA FRÅN VÄLFÄRDEN:

Vår fredligaste del av mänskligheten
den råka´ hamna norr om Öresund.
Här blomstra´ fria företagsamheten
i Bofors, Trelleborg och Oxlösund.
Här samsades vi gott med kapitalet
och arbetsmarknaden var lugn och bra.
Och sossarna dom vann ju alltid valet
och ville att vi alla skulle ha:
    En kåk med fyra rum,
    ett torp på någon ö,
    en volvo och en livförsäkring
    om viskulle dö,
   färg-teve, diskmaskin
   och barn i Norra latin.
   Då var man sams med hela överheten.

Men här mitt i den svenska välfärdsstaten
fanns Indien och Biafra och Vietnam.
Och svultna ungar stirra´ från plakaten.
Kom tian som jag skicka´ aldrig fram?
Försvann då hjälpen vår på halva färden?
Var det nåt skumt med allt vi kosta´ på?
Var allting bara skoj och båg i världen?
Vi visste ändå nåt som ska bestå:
   En kåk med fyra rum,
   ett torp på någon ö, 
   en volvo och en livförsäkring
   om vi skulle dö,
   färg-teve, diskmaskin
   och barn i Norra latin.
   Då var man sams med hela apparaten.

Vi tyckte alla borde ta för givet
att det är fel att slåss och skjuta ner.
Ja här i landet älskade vi livet
och fick det därför hyggligt som ni ser.
Vi andades lojalt vårt bly och svavel
och lagra´ i vårt fett vårt DDT.
Sen satt vi där i solen vid vår gavel
och tänkte gott om dom vi skulle ge:
   En kåk med fyra rum,
   ett torp på någon ö, 
   en volvo och en livförsäkring
   om dom skulle dö,
   färg-teve, diskmaskin
   och barn i Norra latin.
   Då var man sams med hela näringslivet.


Vi visste inget då om Ingvar Carlsson
 och Anna Hedborg och Kjell-Olof Feldt
och alla dom som gjorde så det var som
det inte alls var oss det hela gällt.
Till Näringslivet sålde dom sen makten,
demokratin till Bryssel gav dom bort.
Vi satt och såg den grymma välfärdsslakten
och hur om snodde åt sej inom kort
    ett torp med sexton rum
    som Göran Persson och hans mö,
    en mångmiljonpension
    fram till den dag då dom ska dö.
    Och vi får betala förstås.
    Nu garvar dom säkert åt oss,
    som knappt har minnet kvar
    av det som varit.





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar