Vi som skriver skönlitteratur vet i regel
inte i vilket sammanhang vi jobbar, vi skriver på känsla och inlevelse – och
sen är det kritikers och litteraturvetares uppgift att tala om för oss vad vi har
gjort.
Nu har Svenska
Barnboksinstitutet låtit några forskare undersöka mitt författarskap. En av dem
överraskar mej. Han heter Jerry Määttä och har doktorerat på science fiction.
Han påstår att jag är en framstående sf-författare.
Han gör något mycket ovanligt. Han kallar
mina tidiga ungdomsböcker för romaner och behandlar dem som sådana. En enkel
ungdomsbok som Flygkamraterna korsar
rymden är en sf-bok men brukar inte uppfattas som roman. Min roman Ett författarliv är självbiografisk men
blir uppfattad som science fiction för att jag låter den gå fram till 2025 då
jag fyller hundra år.
Jag tycks tidigt ha använt sf-genren
politiskt, till indirekt samhällskritik. Det gör man genom att skildra andra
tider eller andra världar för att indirekt kommentera och kritisera sin samtid.
Här var jag tidigt ute, får jag veta, och kan räknas till sf-genrens svenska
pionjärer. Kanske påverkad av sf-författare som jag aldrig läst.
Som barn läste jag
Blixt Gordon i nån veckotidning som morsan prenumererade på. Som tonåring var
jag springsjas på ett tryckeri i Stockholm. Det var under kriget när bilarna
var undanställda och allting måste fraktas med cykel. Då kunde jag ta en
vilopaus under nån bro och läsa Jules Verne-magasinet. Så visst var jag
påverkad när jag började skriva böcker.
Nu sitter jag med Jerry Määttäs
doktorsavhandling i handen, den där mina tidiga pojkböcker kallas romaner. Det
brukade ta mej en månad att skriva en sån bok. Jag tycks ha haft det lättare än
Määttä. Hans avhandling är 600 sidor tjock. Han har inte bara läst allt jag
skrivit, han har också läst alla andra författare som skrivit sf, plus alla som
skrivit om dessa.
Jag är imponerad.
Efter att ha skrivit böcker i mer än ett halvt århundrade har jag fått lära mej
något om mej själv som jag inte haft en aning om. Det tackar jag för.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar