Religionsfrihet – frihet från religion!

Sverige har varit ett föregångsland när det gäller levnadsvillkor för vanligt folk. Det sägs inte officiellt i dag därför att de som nu regerar vill att vi ska glömma bort den välfärd arbetarklassen skapade och inte kräva den tillbaka.

Till den frihet vi tillkämpade oss hör frihet från religion. Svenska kyrkan var länge makthavarnas förlängda arm som höll oss i herrans tukt och förmaning. Nu drivs kristna kyrkor och samfund främst som affärsföretag. Men vi har fått in andra religioner som börjar resa krav med hänvisning till vår religionsfrihet.

Häromdan hörde jag en företrädare för muslimerna kräva att muslimska kvinnor ska få bära huvudduk på jobbet även där de möter allmänheten, tillåmed som programledare i teve. Han sa:

– För vi har ju religionsfrihet i Sverige!    

Vi bör nu göra klart vad svensk religionsfrihet bör vara. Vi bör se religioner som förklaringsmodeller inom det förvetenskapliga tänkandet. Några av dem lever vidare i vår tid, ibland på grund av kulturell eftersläpning men ofta för att de fungerar som sociala kontrollapparater i tjänst hos vissa makthavare.

Svensk religionsfrihet bör göra religion till en privatsak. Man får vara religiös i hemmiljö och med sina likasinnade, man får även demonstrera sin tro på gatan om man vill, men man får inte göra det i jobb där man möter allmänheten. Inte i skolan, på sjukhus, i vården, i butiker och vårdcentraler eller i teve.

Så bör den svenska religionsfriheten se ut. Frihet från religion i det offentliga umgänget! Dit hade vi nästan hunnit då Sverige var ett föregångsland, den tid man nu vill få oss att glömma.