Margaret Thatcher nu igen? Varför det? Jo,
för att hon är en katalysator. Vad man säger om henne visar vem man är och var
man står politiskt. I går visade jag hur högern beundrar Thatcher för hennes
privatiseringar, skattesänkningar och kamp mot fackföreningsrörelsen, speglat i
vad DN:s politiske chefredaktör sagt om henne. Jag skrev också att en
vänsterpress skulle skriva annorlunda – om vi hade någon.
Det har vi ju. Flamman till exempel. Där
kunde man 11 april läsa en lång artikel om järnladyn Thatcher. Där stod bland
annat: "Under Thatchers regeringsperiod, 1979–1990, ökade arbetslösheten i
Storbritannien explosionsartat. (…) Thatcher genomförde en konsekvent nyliberal
ekonomisk politik med katastrofala följder för sysselsättningen.
Privatiseringen av statliga bolag och nedskärningar inom den offentliga sektorn
ledsagades av skattesänkningar och en bred attack mot fackliga rättigheter.
Klyftorna i landet ökade snabbt…"
Av det som skrivits om Thatcher kan man se
vad högern har för ambitioner i svensk politik och vad vänstern har för
önskningar. Men inte nog med det. Man kan också se vilka möjligheter höger och
vänster har att nå allmänheten med sina budskap.
Tittar man på tidnigarnas upplagesiffror så
ser man att högern når hundra gånger fler läsare än vänstern. Flamman tretusen,
DN trehundratusen. Det är sånt som Thatcher har fått mej att tänka på. Så någon
glädje har man ändå haft av vår tids mest avskyvärda politiker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar