Finns det lektyr så det räcker?

                                                                                

Så har då Trälarna kommit ut i pocketversion. Trälarna är de av mina böcker som gått bäst. De gick så bra att jag kunde köpa ett torp och bosätta mej på Vikbolandet.

Jag hade fått rykte som vänsterförfattare. Det kunde också skyllas på hustru Inga som bidrog med idéer. Vi enades om att försöka radikalisera branschen och själva ge ut böcker som förlagen var tveksamma till.

Jag hittade på Perka, pojken som med sin lådbil åker in i sagor där jag kunde problematisera olika saker. Den boken fick vi trycka själva på Författares Bokmaskin. Jag skrev in boken på skrivmaskin och klippte och klistrade, medan Inga ritade bilder. Jag gillar Perka men det gjorde inte biblioteken. 1981 köpte de 4000 ex av Trälarna men bara 65 ex av Perka.

Av ekonomiska skäl slutade vi ge ut böcker själva. Jag var länge utan förläggare, tills det plötsligt dök upp ett nybildat förlag – Murbruk – som gett ut min senaste och kanske sista roman, Ett författarliv. Om en författare som fyller hundra år 2025 i ett samhälle där välfärden ligger i trasor och där barn dödar varann.

Trälarna i pocket är kanske min sista bok. Jag känner mej ha stöd av Alf Henrikson som skrev:

Gubbfan, din ävlan förskräcker.

Hejda din vitterlek!

Det finns redan lektyr så det räcker,

i all världens bibliotek.

Då kan man kanske sluta med gott samvete.