Hur har midsommarnatten varit?

Så är det då midsommardag. Jag är nyfiken på hur natten varit nu, och hur den varit under gångna århundraden. Jag är nyfiken på våra förfäder. Jag går in på nätet och läser: På 1300-talet sökte nunnorna i nuvarande Sko kloster tillstånd att anordna folkliga fester i samband med midsommar för att få bukt med det stökiga folkliga firandet som innebar dans på kyrkogårdar, stöld av heliga bilder och skamlösa visor.

Det är inte länge sedan våra förfäder dansade på kyrkogårdar och sjöng öppet sexuella visor om knullande på daggvåta ängar i midsommartid. Så kan det ha varit till slutet av 1800-talet, då Artur Hazelius grundat Skansen, för på Skansen skulle den riktiga folkmusiken göras fin och "rensas från äldre, skabrösare intryck".

Den prästerliga överheten har försökt kristna midsommaren genom att koppla ihop den med Johannes döparen, men det har inte lyckats. Borton all kristen och borgerlig nymoralism hyllar vi i dag den friska sunda hedendomen. Midsommarens lövade stänger reser sej mot skyn. De älskande par som i natt funnit varann "på daggvåta ängar" har hyllat vårt forntida gudapar Frej och Gerd antingen de vetat om det eller inte.

Hos mej och hustru Inga har vi ätit gott tillsammans med barn och barnbarn. Inlagd sill, smör, bröd, ost, köttbullar och jordgubbar som det ska vara. Men inte öl och brännvin eftersom vi är helnykterister och lär oss av Havamal:

Ej är så gott som man säger

ölet för människors ätt;

för ju mer du dricker,

dess mindre vet du

hur det går med ditt vett.   

På måndag får vi läsa i tidningen vad supandet ställt till med i midsommarfirandet. Det är inte roligt. Men det är lika historiskt som de skabrösa visorna och kopulerandet på daggvåta ängar. Sådana är vi och sådana har vi varit. För riktigt kristnade blev vi aldrig.