torsdag 13 juni 2013

Hur länge ska vi släpa med oss religion?



Av de författare vi sätter värde på, hustru Inga och jag, är Jan Mårtenson en av de främsta. Han skriver deckare men blandar ofta in intressanta resonemang om helt andra saker bland morden. I Mord ombord tänker han plötsligt till om religioner. De har fört med sig:

Krig och förföljelser, grymhet och intolerans. Korståg, trettioåriga kriget, slaktandet av hedningar som vägrat omvända sig, inkvisitionen, talibaner och terrorism. Om Gud fanns, hur kunde han tillåta det som skedde? Och prästerna har härskat direkt eller indirekt i många länder. Styrt faraoner, kejsare och kungar med sina råd i dunklet bakom tronerna…

Till de poeter vi sätter värde på hör Ove Klinthäll. Han låter sej inte heller förföras av prästerlig vidskepelse. För en tid sedan skrev han den här dikten:

Religionerna ställer förfärliga krav,
är ofta nog mörka och trista.
De präglar sitt folk tills det sänks i sin grav
i en prästerskapsgodtagen kista,
samt hotas, dessvärre, när detta har skett
att gå till ett kärlekslöst helvete hett.
Om jag vore en mer karismatisk person,
ja, då skulle jag skapa en glad roligion.

Vi som kommit upp i åren, vi släpar med oss vår förundran över de psalmverser och morgonböner man tvingade på oss i folkskolan. Det sätter sina spår på oväntade ställen i skönlitteraturen och poesin.

Roligion – Ja, nog skulle det behövas något roligare än den kulturella efterblivenhet som vi fortfarande dras med – och tillåmed har ett parti för i regeringen!  

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar