lördag 29 juni 2013

Om du inget kan – bli företagare!



För några år sedan var det en dam i Norrköping som ville starta ett privat daghem. Så gulligt, tänkte jag. Så fint med folk som gillar att jobba med barn. Men så ville hon starta ett dagis till, och ett till. Hon ville inte jobba med barn, hon ville tjäna pengar på att andra jobbade med barn. Hon ville bli direktör. Hon var moderat politiker och är det fortfarande, fast nu i Saltsjöbaden.

Låt oss se ur det funkar med privata företag. Låt oss säga att tolv städerskor håller rent i ett av våra kommunala företag. Nu tränger sej någon in mellan oss och städerskorna och bildar ett städbolag och erbjuder kommunen billigare städning. Då får hans firma uppdraget.

För att försörja honom måste nu fyra städerskor sluta, för han nöjer sej inte med mindre än fyra arbetarlöner i månaden. Sen ska det bli billigare för oss som betalar också. Då måste ytterligare två städerskor bort. Resultatet blir att sex städerskor måste göra tolv städerskors jobb och att sex städerskor blivit arbetslösa och olyckliga och måste försörjas med allmänna medel. Den som lever gott är nu direktören som inte rör en skurtrasa.

För att starta ett företag behöver man inte kunna något. Man kan öppna en krog utan att kunna laga mat, men bara hyr en kock som kan. När man väl blivit företagare är allting avdragsgillt, även barnens telefonsamtal till kompisarna.

Så varför hålla på och jobba. Nej starta ett företag, kanske ett privat dagis, och ett till och ett till. Med anställda som får ta hand om ungarna. Man kan inte bli rik på eget arbete, bara på andras, om man kan sno det. Och det kan man bara på ett sätt – genom att bli företagare!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar