Från stenåldersliv till klasskultur

Innan man kan göra något annat måste man ha mat. Att skaffa mat är människans primära sysselsättning.

Om man med människa menar en varelse som går upprätt och använder redskap med sina sålunda befriade händer, då har vi funnits på jorden i kanske 700.000 år. Av dessa har vi levt 690.000 år ur hand i mun, i ständig kamp för att överleva från dag till dag.

Det är för stenålderns arbete och kamp som människan är utrustad. Stenålderslivet är vår naturliga tillvaro.

Hur "kulturen" sett ut under denna dominerande del av vår tillvaro kan vi gissa oss till ganska bra, eftersom vi biologiskt sett är samma människor nu som då.

Grupperna var små, det fanns inga främlingar i vardagslivet. Maktrelationer och arbetsmetoder var begripliga. Samhället var genomskinligt. Sammanhangen var överskådliga.

Ingen behövde således känna sej dum.

Det måste ha funnits ett sinnligt samband mellan människan och naturens material. Den som tillverkade ett nyttoföremål måste ha fallit för frestelsen att göra det så vackert som möjligt. Och kanske sjunga under arbetet dessutom.

Den som nedkämpat ett villebråd måste ha känt behov av att berätta om det för dem som inte var med, spela upp händelsen på nytt och brista ut i sång över segern.

Till de stora upplevelserna måste då som nu ha hört kärleksmötena, knullandet, det som man nu bara talar om grabbar emellan (och tjejer emellan, antar jag), men som man då kunde tala fritt om och ha kul åt, eftersom det då inte fanns någon glädjedödande kristendom.

Efter att vi under 99 procent av vår tillvaro levt stenåldersliv började så den märkliga utveckling som trängs ihop på den sista procenten av vår tillvaro – bronsålder, järnålder, medeltid, nyare tid och atomålder. Eller mer upplysande: slavsamhälle, feodalism, kapitalism och olika försök till socialism.

Det hade uppstått ett överskott att slåss om. Det som ryms på den sista procenten av vår tillvaro är därför olika former av klassamhällen. Den kultur vi vanligen pratar om är olika härskande klassers kultur.

När vi kommer fram till socialismen, när det arbetande folket blir den härskande klassen, då kommer det att växa fram en äkta folklig kultur.

Kan vi skynda på förloppet genom att försöka skapa en folkets kultur redan i dag? Det är den fråga som vänsterns författare, dramatiker, låtskrivare och sångare ställs inför. Spännande och uppfordrande är det!