Jag brukar säga att
jag inte gillar orimmade dikter, de liknar mest prosastycken som styckats upp i
olika långa rader och kallas för dikt. Dock har jag själv skrivit på det
sättet.
Med det sprödaste
och känsligaste av allt
den mänskliga handen
skapade vi oss själva
erövrade vi jorden
tekniken kunskaperna
Med samma spröda och
känsliga verktyg
(som de av förbiseende
låtit oss behålla)
ska vi störta tyrannerna
och bygga det mänskliga
samhället…
Den här dikten skrev jag till en teckning som
hustru Inga gjorde av en flicka som sitter och väver med vackra händer. När jag
nu försöker skriva om den till prosa tycker jag att den förlorar mycket av den
kraft den har i lyrisk form.
Därför behåller jag den som ovan. Och antar
att jag skrivit en "dikt". Fast jag aldrig förstått skillnaden mellan
dikt och prosa. Nån lyriker blir jag aldrig. Jag skriver ner mina tankar som
det faller sej – och så får det bli som det blir. Det tror jag att vi alla kan
göra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar