Andakt i radion – fy fan!

Varenda morgon när jag halvvaken försöker höra på radions nyheter att världen inte har blivit tokigare än i går, då hamnar jag nästan alltid i en morgonandakt och måste kasta mej på radion för att stänga av eländet. Hur faderuttan kan man ha sånt kvar i vår tid? Om vår gamla vidskepelse är "den bästa" hur ser då de andra ut?

Av alla hittills kända religioner

är kristendomen möjligen den bästa,

och kristendomens ledande personer                       

är ytterligt sympatiska – dom flesta.

Men helvetet, som dom försöker sälja,

kan jag med bästa vilja inte svälja.

Så grym är ingen hedning, vad jag vet,

som skulle vilja döma en person

till ofattbara kval i evighet.

Det gör ju denna – milda – religion.

Så skrev poeten Ove Klinthäll en gång. Världen är full av religioner. Påven har miljarder anhängare (som gör honom allt rikare med fattiga människors småslantar) och de andra religionerna har förmodligen liknande höjdare som berikar sej på likande sätt. Religioner är ju affärsföretag – vad skulle de annars vara?

Svenska folket har kommit längst i världen med att befria sej från sådant skoj. Ändå har vi radiofolk och även politiker som vill föra oss tillbaka till gamla tiders andliga och fysiska förslavning. Vad kan man säga annat än – usch!

Men. Här hamnar vi i demokratens vanliga paradox: Vi ska bekämpa religiös vidskepelse. Samtidigt som vi måste vara beredda att kämpa för religionsfrihet – dvs alla människors rätt att behålla sin vidskepelse om de har den.