Ett sånt här utrymme bör väl användas till
något viktigt, men det som är likgiltigt för den ene kan vara viktigt för den
andre. För mej som hör dåligt men ser bra kan det hända att jag ser vad folk säger i stället för att
höra. Nu är jag för gammal för att gå på konserter och upplever musik mest på
TV. När någon sjunger vill jag se
orden i texten samtidigt som jag lyssnar.
Men de flesta som sjunger gömmer sej bakom
mikrofonen. Det ser amatörmässigt och ängsligt ut. De kysser miken och ser ut
att vilja stoppa in den i mun och äta upp den. Och jag kan inte se ett ord av texten.
I går kväll tittade jag på TV-programmet Så
mycket bättre. Där alla artisterna gömde sej bakom miken. Alla utom en – Lill Lindfors.
Hon höll miken en handsbredd nedanför hakan, visade hela sitt levande ansikte,
hade direktkontakt med åhörarna och litade på ljudteknikern som skulle se till
att hennes sång nådde ut. Lill Lindfors gör ett professionellt intryck.
Nu har jag ägnat det här utrymmet åt något
som jag tycker är viktigt. Det kanske framstår som helt likgiltigt för några av
er andra. Så kan det vara. Men något som jag retar mej på nästan varje dag är
viktigt. För mej. Och det kan ju bara jag själv avgöra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar