fredag 1 november 2013

Det har funnits vänstersossar!


En gång var socialdemokratin socialistisk. En av dess största ledare, Hjalmar Branting (1860–1925), uttryckte sej på ett sätt som skulle chockera dagens toppsossar om de läste hans texter. På det lilla förlaget Murbruk kan vi hitta hans häfte Hvarför arbetarerörelsen måste bli socialistisk där han på tal om socialismen hänvisar till Marx, vilket ingen toppsosse i dag gör :

"Dess genomförande blir i sjelfva verket, som redan Marx påvisat i sitt kommunistiska manifest´ 1847, vida enklare och lättare än småhandtverkets förstöring och ersättande med storindustri."
   
Och vidare:

"Socialismen framgår sålunda som en nödvändig, logisk följd af sjelfva utvecklingen. Lika så väl som handtverksklassen dagligen går under i kampen för tillvaron, lika visst kunna vi redan på afstånd höra kapitalistklassens dödsklocka ringa."

"Först genom att med hänförelse och uthållighet sluta sig till socialdemokratin skall han visa sig värdig den stora uppgift utvecklingen gifvit honom: att blifva klassamhällets baneman och jämlikhetssamhällets grundläggare."

Att läsa såna här gamla texter är ett bra sätt att plugga historia. Det leder fram till en aktuell fråga: Den som i dag med hänförelse och uthållighet sluter sej till socialdemokratin, kan den känna sej som klassamhällets baneman och höra kapitalistklassens dödsklocka ringa? Den frågan kan jag inte svara på, eftersom jag inte längre med hänförelse och uthållighet ansluter mej till sossarna.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar