I dag skulle vi skriva dikter på den kurs där jag nu hoppas lära mej sånt.
För dikter kan jag inte skriva. Ett tema var: Berätta om en känsla! Det jag just nu känner är ett slags
tacksamhet. Jag är rörelsehindrad med min onda rygg och får all möjlig hjälp
med rullstol till matsalen och sånt… ja. Om jag ska berätta om den känslan i
diktform så får det bli så här:
Man kan inte
dikta om Gysinge,
nej det är
riktigt svårt ska ni tro,
för ingenting
rimmar på Gysinge,
så man får
rimma på PRO.
När man blitt
gammal som jag
och har blitt
pensionär,
då får man
kämpa med ryggen och andre besvär.
Det kan man
göra på Gysinge i lugn och ro.
Tack vare
PRO!
Ja, det här får väl bli lösningen på dagens uppgift, att berätta om en
känsla. Tacksamhet. Mot kurskamrater som kör rullstolen. Och mot PRO:s
folkhögskola som jag gärna rekommenderar till varje pensionär som har råd. Fast
särskilt dyrt är det inte. Cirka 600 spänn om dan för hyggligt hotellboende och
god service. Det känns rätt bra. Tack ska ni ha!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar