Visst kan väl en karl bli feminist?

Hustru Inga var politiskt verksam på flera håll. Det var solidaritetsrörelser, det var vänsterkvinnor och feminism. Jag respekterade allt detta, naturligtvis, men jag var verksam på mitt håll och satte mej aldrig riktigt in i det hon engagerade sej i och stödde. Nu kan jag skicka pengar till det hon brukade stödja, men vad kan jag för övrigt göra? Jag kan inte gå med i SKV, Svenska Kvinnors Vänsterförbund. Men jag kan bli feminist, faktiskt, fast jag är karl.

Enligt Wikipedia är en feminist en som verkar för kvinnors politiska, ekonomiska och sociala rättigheter och kvinnans likställighet med mannen. En sån ha jag väl alltid varit, men jag har aldrig samlat fakta i saken. Dom får jag nu i Flamman 14 november.

Se här:

Kvinnor utgör 70 procent av världens fattiga.

Kvinnor utför 70 procent av väldens obetalda hemarbete.

Kvinnor tjänar 10 procent av världens inkomster.

Kvinnor äger en procent av världens rikedom.

Över en tredjedel av världens kvinnor utsätts för allvarligt våld,

       oftast från en nära anhörig.

I Dagens Nyheter 13 november kunde man läsa om var kvinnor har det bäst och sämst i världen. I arabvärlden är Egypten det land där kvinnor har det sämst. Där är 91 procent av kvinnorna könsstympade. Våld och sexuella trakasserier är vanliga och kvinnors rättsosäkerhet har ökat efter revolutionen 2011. I Saudiarabien måste alla kvinnor ha en "förmyndare". En kvinna kan inte läggas in på sjukhus utan mannens medgivande och om hon kör bil kan hon gripas av polisen.

Kvinnor har det jävligt överallt i världen. Även i Sverige är det långt kvar till jämställdhet. Därför blir jag nu feminist. Vad det betyder och vad jag kan uträtta har jag ingen aning om. Hustru Inga skulle ha vetat. Men tyvärr kan hon inte längre svara på frågor. Med henne försvann större delen av den här familjens förnuft, förstånd och minne. Men nu har jag bestämt mej: Jag är feminist!