torsdag 31 januari 2013

Nu drömmer vi. Godnatt! Sov gott!




I morse vaknade jag efter en dröm. Jag hade drömt att jag ropat: Nu jävlar, kamrater, ska vi införa socialismen! Men inte på Löfvens sätt genom att muta kapitalisterna, utan genom att införa full sysselsättning och själva ta över produktion och fördelning!

I drömmen hade jag varit klar och entydig. Reinfeldt snackar om att skapa jobb. Men han representerar kapitalisterna, som vill producera så mycket som möjligt med så få anställda som möjligt. Vi ska göra det i den offentliga sektorn med så många anställda som möjligt – alla! Vi ska bygga billiga bostäder och konkurrera ut de privata fastighetsägarna! Vi ska inte betala hyra för skollokaler utan låta pengarna gå till undervisning och hyggliga lärarlöner. Vi ska konkurrera ut allt privat i vård, skola och omsorg. Och allt privat över huvud taget. Vi ska…

Tänk vad man kan hitta på i drömmen! Man lever i två världar. På nätterna är allt möjligt. På dagarna är ingenting möjligt. Beklagligt! Men jag har vaknat tidigt i dag. Det är fortfarande mörkt i det omöjligas värld utanför fönstret. Jag tror jag ska somna om. Gör det du också! Godnatt! Sov gott!

onsdag 30 januari 2013

Vad gör tiden med mina böcker?



Tiden går och det man gjort blir gammalt och inaktuellt. När jag skrev mina första pojkböcker om flyg, då flög man i plan med öppna sittbrunnar och propeller. Sen kom reaplanen och gjorde mina böcker omodärna.
Sen kom teven. En av mina dikter från 1960-talet handlade om höghuset där vi bodde med förtiåtta lägenheter med folk som aldrig blev bekanta men ändå tänkte på samma saker eftersom de såg samma teveprogram. Sen kom andra tevekanalen och min dikt blev föråldrad.

I boken BängBäng förutsåg jag videon, fast bara som ett litet kort man kunde sticka in i apparaten. Att videon skulle bli en tekniskt fulländad hembio som skulle blåsa vettet ur så många av oss kunde jag inte förutse.
På 1960-talet jobbade Inga och jag på Kuba och jag skrev Upproret om Tredje världens mest löftesrika samhällsbygge. Nu har USA pressat tillbaka Kuba till halvkapitalism och min kanske bästa bok är historisk nostalgi.

Dock har jag böcker som inte blivit inaktuella. Dit hör Max Svensson Lurifax, om pojken om blir konsult och råder direktör Matberg att lägga mjölk och bröd längst in i butiken så att folk fyller sina korgar med impulsköp innan de hittar det alla måste köpa. Och hittar på modeväxlingar åt direktör Klädberg så att folk ska kasta bort kläder och köpa nya när modet växlar. Och Mors dag och Fars dag åt alla direktörerna, så att folk måste köpa presenter för att visa föräldrar sin kärlek… En bok som inte förlorar i aktualitet förrän kapitalismen är avskaffad i Sverige. Borde ges ut på nytt.

Sen har vi då de fyra böckerna om Trälarna. Tjugo berättelser om Sverige från vikingatid till välfärd. Förlaget har lovat att ge ut dom på nytt, nu som pocket. Att göras tillgängliga i varenda Coop och ICA-affär. Det skulle kännas som en värdig avslutning på ett långt och ivrigt skrivarliv. 




tisdag 29 januari 2013

Den nya tidens teknik


Tekniken går framåt, ibland så snabbt att vi gamlingar kan ha svårt att hänga med. Det som för mej symboliserar den nya tiden är mobiltelefonen. Nu har ju alla en sån – nåja, inte alla, om man får tro poeten Ove Klinthäll:

Trodde du möjligen detta, min son,
att alla snart nog har mobiltelefon?
Då trodde du fel! Nå, kanhända det gäller
i Sverige, men annars? I helsicke heller!
Hälften av jordens befolkning, min son,
har inte ens sett ens en väggtelefon.

Det pratas mycket om mordet på Olof Palme nu i radio och teve. När han sköts fanns inte mobiltelefonen, därför blev snutarna runt mordplatsen synliga med sina walkietalkies. I dag skulle de ha försvunnit bland alla som går och snackar i telefon.

När jag ser hur mina barnbarn använder mobilen blir jag skrämd. De fotograferar med den, de läser tidningen i den och lyssnar på musik. De använder den som uppslagsbok och brevväxlar med den. Skulle jag kunna lära mej sköta en sån apparat? Det verkar spännande. Men känns väldigt främmande.   



måndag 28 januari 2013

Levande låt fyller hundra år



Nu närmar vi oss den 53:e upplagan av musiktävlingen Melodifestivalen och Sveriges uttagning till Eurovision Song Contest 2013. Vi kommer att få höra en massa låtar som vi inte kommer att minnas dagen därpå.

Det finns låtar som har längre livslängd. Hundra år fyller i år den svenskaste låt som finns, Kostervalsen, som skrevs av David Hellström och fick text av Göran Svenning 1913, samma år som den kom i tryck och gavs ut på skiva.
Kom i kostervals, slå din runda arm om min hals… Hundra år, och den låter i dag som om den skulle vara nyskriven. Svenskarna är ett sjungande och dansande folk. Våra låtar lever.

Jag är född 1925 och alltså jämngammal med rundradion. Dessförinnan gick folk på logdanser för att höra musik, eller bara ut i nån park där min far och hans syskon satt och spelade. Kostervalsen hör till min barndoms sångskatt lika väl som Vi gå över daggstänkta berg fallera.
Sen kom diskotekens plattvändare och tog stryptag på den levande musiken. Låtarnas livslängd blev kortare. Slitåslängmusik säljer fler skivor.

Nu är musiken helt obegriplig för mej. Så kommer det att vara med Melodifestivalens låtar. Så var det med gårdagens Så ska det låta. Jag tar fram min gamla luta och sjunger hundraårslåten för katten. Hon slutar spinna och går ut i köket. Så det låter väl inte som det ska. Men Kostervalsen lever fast den är tolv år äldre än jag.  
  




söndag 27 januari 2013

Lite tankeväckande om ekonomi



De tio rikaste familjerna i Sverige kontrollerar tillsammans tillgångar på 1 250 miljarder kronor – 178 miljarder mer än Sveriges statsskuld. Rikast är Kamprad (IKEA) med 510 miljarder. Sen kommer Persson (H&M) med 220 och Rausing (Tetra-Pak) med 175. Antonia har bara 90 miljarder och Bonniers bara 20. Vår favoritpoet Ove Klinthäll låter sej inspireras:

Tolv miljarder svenska kronor, har du det, min vän?
Men vad sa du, arma mänska, har du inte EN?
Inte EN miljard ens! Öh, din slöfock, gå direkt
och gift in dej fort som bara fanken i en släkt
av dom främsta tio, vilka lyckan varit huld,
och som äger mer än hela Sverige har i skuld.

Det var ju ett gott råd. Men det är inte säkert att man kommer åt stålarna ändå. Stora familjeförmögenheter placeras ofta i olika stiftelser och truster. En stiftelse ägs inte av någon och kan smidigt överföras till nästa generation utan att klassas som arv.

Eftersom vi lever i en demokrati där den fattiges röst har samma värde som den rikes, borde vi kunna lägga skatt på de rika. Skatta bort deras förmögenheter och därmed deras makt. Jaså, det går inte? Den okunnige kan bara fråga: Varför det?

lördag 26 januari 2013

Domen över oss kan bli hård



Nu ska vi pröva din fantasi. Tänk dej att du är historielärare nån gång i framtiden. Du ritar upp en meter på tavlan i klassrummet. Den ska föreställa hundratusen år, så lång tid som det tar för radioaktivitet att avklinga och bli ofarlig.

Varje millimeter är hundra år. Vår tidräkning är två centimeter. Efter en centimeter är det vikingatid, efter två centimeter är det nutid. Där har vi en millimeter som är 1900-talet, teknikexplosionens århundrade. I början på den millimetern hade ännu inget flygplan lyft från marken. Vid slutet av den millimetern landar man på mars och driver industrier med kärnkraft.

Hundratusen år tar det för radioaktiviteten att klinga av och bli ofarlig för organiskt liv. Om våra efterkommande har en jävla tur och lyckas kryssa bland avfallshögarna kommer de att leva här på jorden under dessa hundratusen år. Och ha synpunkter på oss.

Kanske har de inga skolsalar och inga kritor och inga gröna tavlor att rita på. I så fall kommer de att rita med pinnar i sanden. För viljan att undervisa barnen försvinner inte. Hatet mot dom som tog framtiden måste föras vidare så att brotten aldrig upprepas.

Läraren ritar upp sin meter i sanden och märker ut det tjugonde århundradets millimeter.
– Här, säger han. Här hade de koloniserat hela jorden, först med våld, sen med ekonomisk makt och vapenhot. Inget mer fanns att ta. Då började de kolonisera framtiden, det vill säga oss. På några få år gjorde de slut på jordens resurser, brände upp oljan, lät öknarna växa och djurlivet dö ut. Åt oss lämnade de radioaktivt avfall som vi ständigt snubblar över.

Läraren pekar på sin uppritade meter, där det är nio decimeter kvar, nittiotusen år.
– Det är lång tid, säger han. Men mänskligheten ska överleva. Vi ska göra vårt för att hålla allt levande vid liv. Men dom som vållade skadan förlåter vi aldrig!

fredag 25 januari 2013

Ge råd till mäktiga politiker?



Mina vänner bland politiker är socialdemokrater. Jag har inga vänner som är aktiva politiker i andra partier. Inga ovänner heller. Jo, bland moderaterna. Ordet modrat associerar alltid till nazist. Vilket är orättvist, eftersom de flesta av dagens moderater inte ens var födda på Hitlers tid. Men man har ju sina fördomar.

En av mina sossevänner har märkt att jag misstror även s-politiker. Hon tyckte det var min skyldighet att precisera min kritik. Så jag gav henne mina sju regler för politiker:
1) Låtsas inte att du begriper allting. Medge hellre din begränsning, den är ändå alltid större än du tror.
2) Använd aldrig ord som "bedömning" och "konstatera", ord som inte ingår i vanligt folks språk och stämplar dej som utanförstående.
3) Du är van att ta hänsyn till vad dina polare bland makthavare och höginkomsttagare ska tänka om det du gör. Försök i stället föreställa dej vad vi andra kan tycka.
4) Tala inte om eftersatta grupper. Alla vet ändå att du aldrig kommer i kontakt med sådana.
5) Påstå inte att du vill rädda jobben eller trygga välfärden. Gör det i stället, så vinner du i trovärdighet.
6) Säg aldrig att du gör skäl för din lön för att du måste ställa upp dygnet runt. Det måste varenda småbarnsmamma göra mot betydligt lägre ersättning.
7) Till sist det enklaste och mest självklara: Försämra aldrig för någon som tjänar mindre än du själv!

Nu väntar jag bara på vad hon ska säga om mina sju förslag. Dumheter! kommer hon förmodligen att säga. Med all rätt. Det finns ju viktigare saker man borde påminna en högavlönad och mäktig s-politiker om. Socialismen till exempel. Men det vore kanske att gå för långt.
   






torsdag 24 januari 2013

Den hotade kapitalismen



I november 1995 skrev DN:s förre chefredaktör Svante Nycander att "Särskilt i ett land med arbetslöshet borde företagen vara stolta över att kallas arbetsgivare". Det var tankeväckande. Arbetsgivare skulle ju giva jobb. Om de inte klarade det skulle de alltså vara stolta över det?

Nu är de förmodligen inte stolta längre. De har ju bytt namn från Svenska Arbetsgivareföreningen SAF till Svenskt Näringsliv.

Svante Nycanders artikel hade rubriken "De är inget fult i arbetsgivarrollen". Och redan i början av 1970-talet skrev SAF:s Sture Eskilsson i sin beryktade PM att "De enskilda företagen måste ha en övertygelse om den egna insatsens samhällsnytta".

Den nyttan var inte självklar då och den är det inte nu heller.
Samhällsnytta är att tillfredsställa behov, inte att skapa behov. Den privata företagsamheten ser inte behov, den ser pengar. Krigsmateriel, mediciner, jeans, våldsvideo eller kosmetika i maten, skitsamma bara det ger vinst.

För nåra år sedan fick jag en inbjudan från SAF:s Företagsuniversitet att utbilda mej till Säkerhetschef med 20 högskolepoäng. En personlig inbjudan till mej, en pensionerad vänsterradikal! "Det gäller att utforma skydd mot befintliga hot och risker" stod det.

Kursen skulle kosta 59 500 kronor, så jag avstod från att skydda den privata företagsamheten. Men jag tyckte det var intressant att se att den känner sej hotad. Det ska den göra och det bör den vara. 

onsdag 23 januari 2013

Vad Ulf Adelsohn inte berättade



I går kväll intervjuades förre moderatledaren Ulf Adelsohn i TV:s Min sanning, programmet där den intervjuade får tala till punkt utan att bli avbruten. Ett trevligt program. Ulf Adelsohn var trevlig. Och moderaterna föreföll också trevliga. Det framkom inte att de under hela förra århundradet motsatt sej varenda reform mot demokrati och välfärd.

Det kan därför vara dags att påminna om t ex det här:
Moderaterna (som då hette högern) röstade nej till rösträtten för män 1918 och till kvinnlig rösträtt 1921, till åtta timmars arbetsdag 1919 och till avskaffandet av dödsstraffet 1921. De sa nej till allmänna folkskolan 1927, till statsstöd åt sjukkassorna 1931 och till beredskapsarbeten 1933.

De sa nej till statligt stöd åt a-kassorna 1934, kommunalt stöd åt barnrikehus 1935, lag mot vräkning vid arbetskonflikt 1936, reglerad arbetstid för lantarbetare och höjda folkpensioner samma år. De röstade nej till två veckors semester 1938, fria skolmåltider 1946, barnbidrag 1948, ATP 1959 och fyra veckors semester 1963.

I slutet på 1960-talet var vänstern stark och högern misstrodd. Då bytte partiet namn till Moderaterna och fortsatte sin folkfientliga politik.

Om man vill beskriva Moderaterna för vuxna kan man säga att vi inte ens skulle ha haft rösträtt i Sverige om de haft makten. Till barn kan man säga att om moderaterna fått sin vilja igenom skulle vi inte haft nåt barnbidrag. Den upplysningen har fått åtminstone mina barnbarnsbarn att avsky vårt lands mest odemokratiska parti.

tisdag 22 januari 2013

Tidskrifter för rika och fattiga



Det finns en tidskrift som heter Connoisseur Magasin. Den prenumererar man inte på, man får den om man tjänar mer än 1,2 miljoner kronor per år. Den lever på annonser som riktar sej till rika människor, annonser om exklusiva viner, resor, bilar, statusprodukter.

Det är bara rika människor som får detta reklamblad i brevlådan. Rika människor som kanske byggt upp sina rikedomar med hårt arbete från två tomma händer? Men nej – hårt arbete visar sej inte i lönekuverten. Det är genom ägande du kan tjäna pengar på andras arbete och bli riktigt rik.

De flesta av oss är inte rika. Några är ha det riktigt svårt. Sjuka blir utförsäkrade trots att de inte kan arbeta. Andra blir varslade från jobbet. Tiotusentals – framförallt ungdomar –  arbetar på tidsbegränsade anställningar och blir inte varslade, företaget slutar bara ringa…

Om det här läser jag i Rebell, en tidskrift som riktar sej till skolungdom och arbetarungdom. Den säger enkelt och klart det som varje ungdom bör veta: Vi kan inte ha ett samhälle som skapar otrolig rikedom hos ett fåtal och fattigdom hos flertalet.

Senaste numret som nu hamnat i min brevlåda har feminism som tema. Där kan man läsa om kvinnokampens historia, om de kvinnofientliga Sverigedemokraterna, om kvinnorna i klasskampen, om skönhetsindustrin, aborter, tjejer och musik, pornografi, jämställdhetsarbete och mycket mer.

En kunskapsrik tidskrift för ungdom. Den ges ut av Kommunistiska partiets ungdomsförbund, RKU. Det står att den har en hemsida med adressen www.rebell.se. Den har jag försökt få fram på min dator utan att lyckas. Mystiskt. Är det jag som gör fel, eller är det så att Google inte gillar Rebell?

måndag 21 januari 2013

Vår poet är i gott sällskap



När jag är tom i huvet och alldeles idélös brukar jag fråga poeten Ove Klinthäll vad han har för sej just nu. Han svarar för det mesta på vers. I dag verkar han vara påverkad av Martin Luther som 1528 skrev psalmen Ein feste Burg ist unser Gott Som på svenska blev Vår Gud är oss en väldig borg:

Vår Borg är oss ett väldigt (M)
som sliter för att återgälda
det folk som röstade på dem,
vill säga alla välbeställda.
Mångmiljarder har dom fått
dom som röstat blått.
Lägst nere folket har
bedrövligt lite kvar,
de står i soppkö ställda.

Man kan undra varför den gamle ateisten Klinthäll har en psalm i huvet. Han sitter väl inte och läser Efesierbrevet och Uppenbarelseboken där Martin Luther hämtat inspiration till sin psalm.

Men Vår Gud är oss en väldig borg har faktiskt använts i politiska sammanhang. Under 1800-talet sjöngs den av folk i arbetarrörelsen.  Till exempel i Sundsvalsstrejken 1879.

När Björn Borg-febern var som störst på 1970-talet travesterade Tage Danielsson psalmens första vers till Vår Borg är oss en väldig Gud. Så vår poet är i gott sällskap.






söndag 20 januari 2013

Att vara gammal



Jag är åttiosju år. I den åldern är döden inte avlägsen. Tanken på den tränger sej på i det mesta man gör. Inte med skräck utan lugnt konstaterande. Man vet att det snart är slut.
Döden finns med i stort som i smått. Min hustru och jag är lika gamla. Vi vet att det kommer en morgon då en av oss vaknar och den andra inte. Inget att göra åt, måste accepteras.
Vi lever båda på övertid. Vänner och bekanta dör runt omkring oss. Folk som vi jobbat med, kolleger som vi jämfört oss med, kamrater som vi fått uppmuntran av och som kunnat ge oss råd. Nu har de dött, de flesta yngre än vi.

Att vi blivit så här gamla beror kanske på ett sunt leverne. Vi dricker inte sprit. Jag har rökt men slutade redan 1980.
Skickliga läkare i Linköping fixade min hjärtinfarkt för några år sen. En tablett som jag käkar varje dag håller min prostatacancer i schack.

Jag fruktar inte döden men tanken på den finns med överallt. Varje morgon när jag kokar kaffe och tar ett filter ur den lilla högen i köksskåpet undrar jag om filtren ska räcka i min livstid eller om jag ska köpa nya.
När jag sätter mej i bilen undrar jag om jag fortfarande har snabba reflexer. Och vad händer om jag får punktering?  
Vi har en katt som är gammal, troligen mer än femton år. Varje gång jag lägger upp mat åt den undrar jag vem av oss som först ska kila om hörnet.

Döden fruktar jag inte, men jag fruktar långvården. Fort ska det gå! sa min far. Han satt med kepsen på svaj och skojade med killarna som bar ut honom till ambulansen – och när de kom fram till sjukhuset var han död. Min mor överlevde honom med sexton år av förtvivlad ensamhet.

Fort ska det gå. I år fyller man åttiåtta. Om tolv år fyller man hundra. Gör man?




lördag 19 januari 2013

Är Sverige ett rikt land?



På 1700-talet fanns det en gubbe i Sverige som hette Anders Bachmanson. Han gifte sej till rikedom och adlades 1743 med namnet Nordencrantz. Han blev en av vårt lands första nationalekonomer och är känd för att ha sagt:
– Många fattiga är ett lands rikedom!
Det låter märkvärdigt välbekant även i dag. Antalet fattiga ökar. Alltså ökar landets rikedom. Sverige är ett rikt land, har jag hört flera gånger i TV på sista tiden. De rika blir allt rikare. Är det dom som är Sverige?

Men de arbetslösa då? De som fått sparken för att det måste sparas?
 Vi vanliga människor är klokare än dom som styr oss. En vanlig svensk arbetare kan räkna ut att det inte lönar sej för samhället att avskeda ett vårdbiträde. Med socialbidrag och utebliven inkomstskatt går det ekonomiskt jämnt ut. Om man dessutom räknar med att den avskedade blir ledsen och att den som skulle vårdas blir vanskött gör samhället en avsevärd kvalitetsförlust.

Såna beräkningar är enkla för oss men svåra för makthavare som inte umgås med oss och aldrig drabbas av sina egna beslut.
Vanligt folk begriper att det som sparas in på ett håll måste tas ut nån annanstans. Vanligt folks tänkande är logiskt – och därmed planekonomiskt.

Jag tror de flesta av oss håller med serietecknaren Sara Granér som kallat sin senaste bok All I want for christmas is planekonomi. Jag får väl passa på att rekommendera den!





fredag 18 januari 2013

Sex och klarspråk



När invandrare kommer till Sverige ordnas mat och bostad, men man reser aldrig frågan: Vad ska du göra med din sexualitet?
De flesta som kommer är män. Hur tänker vi att deras sexliv ska se ut? Ska de hänvisas till onani i nån flyktingförläggning? I hemlandet hade de kanske en bordell i varje gathörn, det har vi inte här. Så var tänker vi att de ska göra av sin sexualdrift?
Det tänker vi inte på. Av någon konstig anledning.

Sex grabbar våldtar en flicka. Invandrare! tänker vi. Men vi får inte veta om vi har rätt eller fel.
Jag irriteras av att våra journalister döljer gärningsmän bakom åldersbeteckningar – 36-åring i stället för en 36-årig finne eller turk. Och 6 våldtäktsmän i stället för 6 invandrare. Om det nu var invandare. Jag vill veta det för att själv kunna bilda mej en uppfattning och reda ut skillnaden mellan dem och oss.

I Sverige har vi ett tämligen fritt sexliv. Man behöver inte ta till våld för att få det man ganska lätt har tillgång till. I många andra länder har man ett hysteriskt förhållande till sex. Kvinnor stenas för otrohet. Våldtäkter förekommer, inte för soldaters tillfredsställelse utan för att den våldtagna kvinnan och hennes släkt blir skandaliserad som om kvinnan själv vore skyldig.
Eftersom vi inte kan utforska invandrares sexualmoral kan vi inte undvika att importera kvinnoförakt och främmande synsätt på sex och samlevnad.

I Sverige får vi inte skriva något ofördelaktigt om invandrare därför att den styrande överklassen vill ha hit så många utlänningar som möjligt. Det splittrar vår befolkning och ökar antalet arbetslösa så att lönekampen minskar och facket tappar makt och inflytande.
Därför kan vi inte diskutera att vi importerar en oerhörd massa sexualdrift som vi inte har en aning om vart den ska ta vägen. Den finns där. Den kan inte tigas ihjäl.
Men tiger gör vi. Av vilken anledning?














Innehåll

torsdag 17 januari 2013

Om vi hade massmedier



Förre DN-medarbetaren Karl Erik Lagerlöf sa för några år sedan något mycket tänkvärt:
– Det finns i Sverige ingen daglig inflytelserik press till vänster om regeringen. Men där finns däremot en majoritet medborgare, som följaktligen saknar tillgång till massmedia!
Så är det. Själv försöker jag ibland föreställa mej hur våra massmedier skulle agera om vi hade några.

De skulle aldrig kalla raserandet av välfärden för sparande. De skulle aldrig godta att samhället lånar av de rika i stället för att beskatta dom.
De skulle fajtas med orden. Löneutrymme? Nej, vinstutrymme heter det! Tyvärr, herrar direktörer, när alla som jobbar i företagen fått anständiga löner finns det inget vinstutrymme för dom som inte vill jobba, så det blir inga aktieutdelningar i år.
De skulle visa upp det självklara i att om arbete skapar välstånd så måste alla friska medborgare arbeta.

Jag minns valrörelsen 1948, då Inga och jag var sångare och fanbärare åt valtalarna i Stockholm. Ernst Wigforss talade och sa:
– Vårt mål är full sysselsättning, rättvis fördelning och demokrati i arbetslivet. Arbetstidsförkortning. Begränsning av de stora förmögenheterna. Offentlig kontroll över kapitalmarknaden. Socialisering på alla områden där privat företagsamhet medför misshushållning. Ökat arbetarinflytande…

Han talade om vad socialdemokrati var. Det skulle vi också göra i våra media, om vi hade några.   

onsdag 16 januari 2013

Ett intressant partiprogram



Ett av mina barnbarnsbarn är en ganska vanlig tuggummidriven småtjej som irrar omkring och söker hållpunkter i livet. Hon sa:
– Du är sosse va?
– Jag var, sa jag. Så länge sossarna själva var det.
– Men dom har ju ett så bra partiprogram, sa hon. Här står att samhället ska omdanas så att medborgarna frigörs från beroende av maktgrupper utanför deras kontroll. Det är väl dom där rika va? Dom som lägger ner och avskedar. Dom ska vi frigöra oss från beroendet av!

Det är märkligt hur partiprogram kan elda ungdomen. Jag minns hur jag själv för sjuttio år sedan hade känt min kamplust väckas av en föregångare till det här partiprogrammet.
– Hör här, sa barnbarnsbarnet. Socialdemokratin hävdar allas rätt att bestämma över sina angelägenheter utan inblandning från andra stater. Men vafan? Har vi inte gått med i EU? Och fått en massa tvång?

Jag blev tvungen att förklara.
– Vi har inte gått in i EU för att låta EU påverka oss. Läs vidare får du se. Vi har gått in i EU för att göra hela Europa socialdemokratiskt. Solidaritet mellan folken! Alla klasskillnader ska bort! Rättvis fördelning av jordens tillgångar! Va?
– Bra! sa hon. Nu när vi är med ska bestämmandet läggas i folkets händer. Banker och företag och skogar och allting socialiseras…

Hon läste bara vad det stod. Ord för ord.
– Vänta nu, sa jag. Du får inte ta det så bokstavligt.
– Ska man inte ta partiprogram bokstavligt? sa hon förvånat. Vad ska man då ha dom till? Om jag får fråga.
– Fråga du, sa jag. En dag träffar du kanske nån som kan svara.

tisdag 15 januari 2013

Flyg omkring med JAS!



Överbefälhavare Sverker Göransson menar att Sverige bara kan försvara sej en vecka mot ett militärt angrepp. Försvarsminister Karin Enström (M) tycker att en vecka är fullt tillräckligt. Mikael Oskarsson (KD) menar att vi måste kunna möta den ryska upprustningen. Allan Widman (FP) och Staffan Danielsson (C) anser att vi måste bli medlemmar i NATO.

Det finns olika åsikter om vad vi behöver för försvar och vad vi måste värja oss emot. Jag vänder mej till den kloke poeten Ove Klinthäll som ger denna kommentar:

Vad finns det kvar för oss i väst att värna oss emot
när Sovjetkommunismen inte längre är nåt hot?
Nu är det inte vätebombsanfall som hotar klotet,
det är vår egen konsumtion som är det stora hotet.
Vi gör miljarder grejer och vi fraktar allting runt,
så luft förgiftas, hav dör ut, ozonskiktet blir tunt.
Nåväl, det finns en del ändå som vi kan kämpa för:
att hindra "primitiva" folk att leva som vi gör.     

Där har vi det! Men det finns ändå något mer vi alltid måste vara beredda att göra: att berika wallenbergarna med skattepengar genom att köpa JAS-plan som försvaret kan flyga omkring med så att våra grannländer ser att vi är beredda att bita ifrån oss åtminstone en vecka.







måndag 14 januari 2013

Ungdom här och utomlands



Det hände för tio år sedan att jag fick en dörr på näsan. En unge i tolvårsådern släppte dörren i stället för att hålla upp den åt mej när han sprang ut. Sådär gör inte ungarna i andra länder, tänkte jag då.

Jag har rest rätt mycket i världen. Jag har sett unga i Sovjet och USA och Kuba och Mexico som håller upp dörren åt folk och även behandlar varandra som hövliga vuxna.
Och jag har funderat. Vad är de som händer när jag håller upp dörren åt någon? Jo, jag tar ledningen för ett ögonblick. Men jag tar också en risk. Jag lämnar ut mej själv genom att se välvillig ut och se den andre i ögonen. Jag tar risken att bli bemött med ovänlighet. Att ta en sån risk kräver mod. Att behärska situationen kräver självförtroende.

Skulle då barn och ungdom i Sovjet och USA eller Kuba och Mexico ha större självförtroende än barn och ungdom i Sverige?
Ja, alldeles tydligt! Deras folk har agerat i historien! Deras lärare kan ge sina elever en historisk identitet: Det var vårt ärorika sovjetiska folk som krossade Hitlers arméer! Det är vårt och Guds USA som värnar friheten i världen! Det var vårt tappra kubanska folk som först av alla befriade sej från USA:s rövarvälde! Det var vi mexikaner som med Emiliano Zapata och Pancho Villa gjorde vår ärorika revolution!

Svenska folket har också agerat i historien. Men vår borgerliga skola undervisar inte om arbetarrörelsen och det unika svenska välfärdsbygget. Eleverna får inte de kunskaper de skulle behöva för att bekämpa den överhet som håller på att rasera allt vad svenska folkrörelser byggt upp.
Så kan det inte fortsätta. Förr eller senare måste vi börja agera igen och ta tillbaka vårt samhälle och vårt självförtroende.

Då tar vi också tillbaka vårt mod att uppträda anständigt mot varandra.