En lögn som gör sanningen synlig

Att skriva en berättelse kan vara ett sätt att söka sanningen.

I en park sitter en man och studerar barnen om leker där. Barnens mammor tror han är pedofil och tillkallar polis. Han förklarar. Han är ingenjör och ska konstruera trampminor som ska skada barn. Inte döda utan skada. Inte i Sverige förstås utan kanske i Afrika.

Där är man van vid att se döda barn, där är man van vid hög barndödlighet. Men lemlästade barn kan ingen stå ut med. Man kan bryta ner fiendens motståndsvilja genom att skada deras barn.

Så nu sitter ingenjören och forskar. Försöker se hur barn trampar, hur hårt de sätter ner foten när de leker och när de går. En trampmina ska ju inte smälla bort hela ungen utan bara ett ben eller halva benet. Styrkan måste anpassas…

Berättelsen är påhittad, men vad finns det för sanning bakom den? Poeten Ove Klinthäll har skrivit:

Det neutrala Sverige säljer vapen på export,

och vem som helst får köpa bara vi får bra betalt.

Bofors´ produkter är förstås av allra bästa sort,

och massakrerar kropparna fullständigt neutralt.

Bakom varje tekniskt framsteg ligger forskning. Välutbildade ingenjörer forskar åt vapenindustrin, som är en av de största och lönsammaste industrierna i världen.

Det som sker där är hemligt. Men det som måste ske kan göras synligt i en påhittad berättelse. Litteratur är dikt. Det som påstås där är inte verifierbar sanning, men det kan vara så nära sanningen vi kan komma. Det är en av anledningarna till att skönlitteratur kan vara viktig. En lögn som gör sanningen synlig.