tisdag 11 mars 2014

Har skolan plats för sanningar?


Det händer att jag skriver i Folkbladet. Jag känner för den tidningen. Jag var springsjas där på 1940-talet och skev i den redan då. Jag sitter och bläddrar i högen av mina urklippta artiklar. Ganska tidigt frågade jag: Hur kan det komma sig att den svenska välfärden kan rivas ner utan att vi kommer oss för med att försvara den?
En stor skuld har skolan, skrev jag i en av mina krönikor. Säg "sjätte november" till en svensk lärare. Han kommer ofelbart att tänka på 6 november 1632 då Gustav II Adolf dog i Lützens dimmor. Han tänker inte på 6 november 1881 då August Palm höll sitt första tal i Sverige och inledde kampen för den svenska demokratiseringen.
Vad är det för folk som söker sej till lärarutbildningen? Är det bara enkelspåriga själar som inte har åsikter om nånting för att kunna vara "objektiva" i sitt framtida yrke? Ska vi nånsin få en skola som berättar för ungarna om arbetarklassens kamp och unika svenska välfärdsbygge?
Det får vi inte. För då kommer borgerligt styrda föräldraföreningar att anklaga lärarna för vänstervridning. Trots att sanningen om vårt välfärdsbygge ligger till vänster och ingen annanstans. 
Skolan har aldrig lärt oss att vara stolta över välfärden. Därför är vi i dag dåligt förberedda på att försvara den.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar