Att man kan berätta en historia på bara några rader visade
Hemingway när han skrev: "Till salu. Ett par barnskor. Aldrig använda".
Poeten Ove Klinthäll behöver åtta rader, men så blir det också på vers:
Hon var
tjock och han var mager,
hon var kort
och han var lång,
han var ful
och hon var fager –
alltihop på
samma gång.
Och dom
gifte sej – som andra
när en
pingsthelg låg på lur,
men dock
inte med varandra
och det var
en jävla tur!
Så kan det gå. Och mycket dramatik kan anas i den rimmade
berättelsen. Men det är något jag inte begriper: Varför skriver han om
äktenskap som kan bli lyckliga eller olyckliga på melodin till Sådan är
kapitalismen?
Kapitalismen gör ju alla olyckliga tills vi
avskaffar den. Det börjar bli dags.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar