I dag är det internationella kvinnodagen. Låt mej nämna några
namn: Margaret Thatcher, Angela Merkel, Hillary Clinton, SE-bankens Annika
Falkengren. De är alla kvinnor. De tjänar alltså mindre än de flesta män? De
äter sist och minst vid alla måltider? De riskerar att bli bortgifta mot sin
vilja?
Ånej!
Det är skillnad på kvinnor och kvinnor. Min
bortgångna hustru Inga visste det. Hon satte alltid klasskampen före
kvinnokampen. Med överklassens kvinnor kände hon ingen gemenskap. Liksom
miljoner arbetarkvinnor jobbade hon gratis halva dagen med hem och barn, det
som bär upp våra samhällen. Hon hade inte råd att anställa pigor. I sin ungdom
var hon själv piga.
Arbetarkvinnor – det är inte jag som hittat på
det ordet. Det lanserades av tidningen Dagens ETC den 5 mars med rubriken STÖRSTA FÖRLORARNA – ARBETARKVINNOR.
Det finns
kvinnor och kvinnor. Internationella kvinnodagen borde heta Arbetarkvinnornas
internationella dag.
För
överklassens kvinnor har fått makt och därmed förvandlats till könlösa
makthavare – eller rentav till något som liknar maktens män, om man så vill!
Men, kvinnokamp ÄR klasskamp, det finns inget som skiljer dem åt annat än etiketteringen! Om kvinnor kämpar för lika villkor är det klasskamp. Inser man att det är drag som går åt samma håll så fjärmar man sig inte från kvinnokampen genom etikettering. Förr kanske det fanns en poäng, men idag har den borgliga kvinnokampen nått vägs ände. Vi accepterade den separata etiketten och vända oss mot den eftersom vi såg ett försök från borgligt håll att splittra kampen, de lyckades genom denna typ av reaktion i större utsträckning än att deras framgång var att rekrytera kvinnor från kampen.
SvaraRadera