Fortsätt gärna med diktuppläsning!

I går hade Östgötateatern teparty med diktuppläsning av teaterns skådespelare. Framgång hos publiken hade dikter av Marianne Wiik från Söderköping och Ove Klinthäll från Östra Husby på Vikbolandet. Här är de två dikter av Klinthäll som lästes upp:

Jag ger fan i öppna landskap, djupt i skogen vill jag bo,

där finns t ex rara djur såsom älg och räv och ko.

Här finns fullt med fina fåglar, ingen skränig skrikig mås,

och här är det nästan alltid lugnt, inget fasligt gräsligt blås.

Här bränner jag min brasa själv

och grillar korv i sommarns kväll,

och skulle korvarna ta slut kan jag grilla revbensspjäll.

Jag ger fan i öppna landskap, och jag ski-i-ter i Lundell.

Å och ä och ö ska bort.

Vad sker med språkets grace

när Hörby blir till Horby,

Mönsterås blir Monsteras.

Men värst är det för detta ord

som förr betecknat parlek

emellan man och kvinna

men som nu får heta karlek.

Teaterns skådisar hade bjudit in allmänheten att lämna in dikter för den här uppläsningen. Tydligen finns det många som anser sej vara poeter i Norrköping. Jag som har ett gammalmodigt förhållande till poesin menar att en dikt ska ha rim och rytm. Därför sätter jag värde på Ove Klinthäll och Marianne Wiik som behärskar sitt uttrycksmedel just på det sättet. Teatern får gärna fortsätta med uppläsningparties av det här slaget.