Arvet efter vår mor blev musik

I går var det Mors dag. Vi ser naturligtvis med kärlek på vår mor, om vi har någon, men hur ser mor på oss? Det tror sig poeten Ove Klinthäll veta och diktar så här:

Du gamla, du långlivade mormorsmor

på söndag ska du fylla nitti!

Du trivs väl på ålderdomshemmet där du bor?

Kan vi få komma dit i morron bitti?

Åh kyss mej! Ni ska inte göra er till

och hyckla nån sympati med mommor!

Ni tror inte att jag begriper vad ni vill?

Kom inte hit med era falska blommor!

Om Gud vill ska inte nånting finnas kvar,

fast det är med dödens dag jag tävlar.

Jag ska supa hårt resten av min levnads dar,

och ni får inget, era snikna jävlar!

Jag vet inte hur min mor såg på mej, men hon kan knappast ha trott att jag väntade något arv efter henne. Ändå blev det ett arv till min och min brors stora förvåning. Hon dog 1994, 94 år gammal. Vi fick trettitusen. Hur hon nu lyckats spara ihop så mycket på sin lilla pension. Vi funderade på vad vi skulle göra med pengarna och enades om att ge ut hennes mans, alltså vår fars, låtar på cd-skiva. Det blev Gammeldansen lever med Estrid och grabbarna. Den skivan skickade vi till landets lokalradiostationer och gav den till musiker i vår omgivning. På det sättet fick familjens musik lite längre liv – ville vi hoppas.