torsdag 1 maj 2014

En skrivare jag avundas


 Jag har skrivit hundra böcker men aldrig lärt mej att berätta en historia på vers. Det kan poeten Ove Klinthäll. Se här:

Jag gick mej ut en afton och träffade a girl,
vi gick till Göstas pub och beställde varsin öl.
Snart var jag förälskad, för tjejen var förtjusande,
ja, både öl och ögon var klart berusande.
                 Så lämnade vi krogen i sommarnatten ljum
                 och promenera hem till hennes enkla rum.
                 Där klädde hon av sej och la sej glatt och käckt.
                 Jag stupade helt påklädd och somnade direkt.
När morgonsolen strålade in i hennes rum,
så vakna jag på sängen och kände mej rätt dum.
Vad skulle jag göra så här i söndagsmornens frid?
Jag sneglade åt vänster och tjejen sov bredvid.
                 Helt påklädd låg jag där och jag skämdes som en hund,
                 mitt tunga huvud värkte och jag var torr i mund.
                 Jag reste mej sakta och livet kändes hårt och rått,
                 jag smög mej tyst mot dörren och vinglade så smått.
Jag tog i dörrhandtaget och skulle just gå ut,
men när jag öppnat dörren så hörde jag ett tjut
och två projektiler kom flygande och for
och rösten skrek: "Ditt apskaft, ta med dej dina skor!"

Jag vet inte vad poeten Klinthäll varit med om i livet, om han skriver av egen erfarenhet eller bara hittar på. Men hans sätt att berätta, kort och kraftfullt och därtill på vers, det är något som jag gillar och önskar att jag kunde.







Inga kommentarer:

Skicka en kommentar